Rensa grönsaker
Lukten av rosmarin och lök
låg som ett band vid bänken
där vi kände de små stänken
från kranens rinnande vatten
på våra händer i vår trygga
känsla av frid på vår brygga
mellan kärleken och tiden
vi var små eller alla lika stora
ingen hade något att förlora.
Sture
Så var det dax för den årli/ga minimässan där anhörigföreningen tillsammans med bland annat kommunens boendestöd, arbetsförmedlingen, folktandvården och kommunens informatör om ekonomisk rådgivning deltog.
Platsen var Kaggeledens boende för äldre personer den 4 april. Deltagarna på mässan var ett 25-tal anhöriga till barn, ungdomar och vuxna personer med funktionsvariationer som deltog i en kurs. Den här dagen var det sista dagen på kursen.
Deltagarna minglade bland de olika borden där vi, Lena och Katarina, också fanns med som en part och informerade om anhörigföreningen i Göteborg.
Flera personer sa att de inte kände till att föreningen fanns. Deltagarna påtalade att det var värdefullt att få kännedom om vart de kunde vända sig i framtiden för att komma i kontakt med föreningen.
Vi vill önska alla våra medlemmar en glad och vilsam påsk! Vi hoppas att ni på olika sätt har möjlighet att koppla av och njuta av det vackra vädret!
Vi ses och hörs!
Styrelsen Anhörigföreningen Göteborg
I mitten av december skrev Göteborgs Posten om att stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo måste spara 66 miljoner kronor under 2019. Det innebar bland annat att Axet och Mellansteget, som sysslar med arbetsinriktad rehabilitering, skulle läggas ned.
Mellansteget bedriver rehabilitering för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Här kan man arbetsträna under minst tre timmar varje dag, tre gånger i veckan. Arbetsuppgifterna rör sig bland annat om sömnad, cykelservice och snickerier.
Det vänder sig till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och för den här gruppen är det ett stort steg bara att ta sig ut, så den här verksamheten är förstås väldigt bra.
Personal och deltagare på Axet och Mellansteget satte igång och överklagade till Förvaltningsrätten.
Vad kunde vi i föreningen göra? Kunde vi påverka och i så fall hur?
Vi mejlade våra medlemmar för att få veta om de som anhöriga var berörda av nedläggningen. Ett par minuter efter att vi sänt ut frågan, ringde en medlem som hade sin närstående i verksamheten. Hon hade inte läst artikeln i GP så hon uppskattade mycket att få veta det.
Barbro, Bibi och jag bestämde oss för att träffas. Vi skulle överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Vi hade inte så mycket tid på oss, redan den 10 januari gick tiden för överklagandet ut.
Redan till vår
första träff hade vi ett utkast till överklagandet. Vi diskuterade skrivelsen
och kom bland annat fram till att vi skulle lägga till anhörigperspektivet.
Vi hade god hjälp av i sammanhanget viktiga
personer, som till exempel en rådman i förvaltningsrätten, en jurist i en
intresseorganisation och även av tjänstemän på stadsdelsförvaltningen.
Vi tog fram postadresser/mejladresser till nämndledamöterna i stadsdelen.
Med stöd av varandra var vi till slut nöjda med våra formuleringar, och ett par dagar före utsatt datum skickade vi överklagandet till Förvaltningsrätten och till nämndledamöterna, som förutom överklagandet också fick en vädjan om att ompröva beslutet om nedläggning.
Vi skickade också överklagandet och ett brev till stadsdelsförvaltningen för kännedom.
De förtroendevalda tog väl emot vädjan och överklagandet och det blev en bra dialog. En ledamot lovade att ta upp frågan igen för att om möjligt ompröva beslutet
Nu var det bara att vänta och se!
Och tänk! Den 30 januari hade stadsdelsnämnden nämndmöte. S, V, MP och D gick emot nedläggningsförslaget och det beslöts att Mellansteget och Axet får vara kvar!!! Åtminstone 2019!
Följande dag kunde man läsa i GP:
Deltagarna på Axet och Mellansteget kan andas ut. Verksamheten räddas nu av oppositionspartierna i Askim-Frölunda-Högsbo.
40 personer med psykisk funktionsnedsättning får gå kvar i sin dagliga sysselsättning!
Att påverka och försöka förändra är en väldigt viktig uppgift för en förening. När det lyckas blir man glad och får energi över att man faktiskt kan göra skillnad. I det här fallet för 40 personer – och deras anhöriga!
Ur innehållet:
Sedan ett par år har Anhörigföreningen arbetat med att röja väg för att etablera ett kommunalt Anhörigråd. Kommunstyrelsen i Göteborg har tidigare etablerat bla. ett Pensionärsråd och ett Råd för funktionshinderfrågor och vi ser att det också borde finnas ett Anhörigråd som uppmärksammar de allt viktigare anhörigfrågorna.
Ett Anhörigråd skulle bli en plattform för möten mellan anhörigintressen och politiker. En viktig fråga för ett Anhörigråd är att fortsatt följa upp hur implementeringen av riktlinjen fortskrider.
Den 23 februari träffade vi, Elisabet Ljungström, Per Johan Ekelöf och Lena Hultén, kommunalrådet Marina Johansson och hennes sekreterare Johannes Hulter.
Det blev snart tydligt att Marina var förberedd på vår fråga och hade ett svar färdigt.
Hon såg ser inte begäran om ytterligare ett råd i tillägg till de som redan finns som en framkomlig väg. De befintliga råden kräver redan mycket administration nog. Hon skulle vilja förenkla rådskonstruktionen, kanske organisera på ett annat sätt.
Marina föreslog istället att vi skulle kunna ingå i pensionärsrådet och/eller funktionshinderrådet. I detta skulle vi få politiskt stöd. Vi lovade att svara inom 14 dagar.
Utifrån vårt nuvarande läge är det positivt om vi kan få in foten någonstans. Beroende på vad vi tillför kan vi senare komma längre.
Vårt svar till Marina och Johannes blev:
Anhörigas Riksförbunds ordförande, Ann- Marie Högberg, har skrivit ett pressmeddelande med anledning av internationella kvinnodagen den 8 mars. Så här skriver Ann-Marie:
Anhörigfrågan är en kvinnofråga
Det undgår ingen att det idag är den internationella kvinnodagen, en dag då kvinnors rättigheter står överst på dagordningen. Detta är inte bara bra utan även nödvändigt, eftersom att kvinnor fortfarande 2018 diskrimineras på en lång rad områden i vårt samhälle.
Frågor som normalt får belysa denna ojämlikhet mellan könen är exempelvis rätten till lika lön, mäns våld och trakasserier mot kvinnor, ojämlikt uttag av föräldraledigheten eller avsaknaden av kvinnor i bolagens styrelser. Men det finns andra jämställdhetsfrågor som lätt hamnar i skymundan, och kopplingen mellan vår kamp för anhörigas rättigheter och kampen för kvinnors rättigheter är en av dessa.
Låt oss ge några exempel:
Regeringen har identifierat sex mål med sitt jämställdhetsarbete i en skrivelse till riksdagen. Två av dessa berör anhörigas arbete:
”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor”
”Jämställd hälsa: Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor”
Argumenten för att kvinnor är överrepresenterade bland anhöriga som i det tysta hjälper och stödjer sina närstående som inte klarar av sin egen vardag är många. Kampen för anhörigas rättigheter är därför en stor och viktig fråga för landets kvinnor. Kampen för anhörigas rättigheter ska därför uppmärksammas på denna viktiga dag, Internationella kvinnodagen.
Ann-Marie Högberg
Förbundsordförande
Några rubriker:
