Politikerutfrågning inför valet

Anhörig Göteborg har hittills varit med på två utfrågningar anordnade av NSPH i Västra Götaland, en med kommunpolitiker och en med regionpolitiker. De hölls den 9 juni respektive den 16 juni. Eftersom vi är medlemmar i NSPH i Västra Götaland deltog vi i utfrågningen.

Elisabet Ljungström representerade oss den 9 juni och hon skriver så här:

Två från Kommunstyrelsen (Marina Johansson S och Karin Pleijel mp) deltog, några av de andra var ordförande i socialnämnder. SD var det enda parti som inte var representerad. Var en riktigt bra tillställning och jag kände jag fick gehör.

Jag tog upp följande frågor:

  • Regeringen fattade den 14 april i år beslut om en nationell anhörigstrategi.

Den 5 oktober kommer enligt plan ett förslag till ”Revidering av Göteborgs Stads riktlinje för anhörigstöd till personer som vårdar eller stödjer en närstående” att behandlas på Kommunstyrelsens sammanträde. Om KS fattar beslut enligt förslaget, hur bör de, enligt ditt parti, implementeras i kommunens verksamheter? Hur kommer de att följas upp?

Lite spridda svar. Positiva. Kontentan var att det är viktigt med mer kunskap. Tror inte de riktigt hade kläm på strategin. De får väl läsa kommunens riktlinjer när de är beslutade.

  • I Göteborg finns fn 16 anhörigkonsulenter som ger stöd till anhöriga. Idag finns en chef för konsulenter för anhöriga som har närstående under 65 år, medan konsulenterna som ger stöd till anhöriga vars närstående är över 65 år har flera olika chefer.

Det är rörigt och svårt för anhöriga att veta vart man skall vända sig, anhöriga har lättare att hitta Anhörig Göteborg och många känner inte till att det finns ett anhörigstöd i kommunen.  Ett gemensamt anhörigstöd skulle bli mer jämlikt och effektivt och tillgängligheten för medborgarna skulle öka. Finns inom ditt parti någon tanke att slå samman anhörigstödet till en enhet oavsett till vem man ger anhörigstöd?

Detta verkade vara nytt för alla. Uppfattade att de tyckte att så kan det inte vara. Viktigt samla anhörigkonsulenterna under en hatt. Karin Pleijel föreslog att vi skulle skriva till förvaltningarna.

  • I många kommuner ingår det i anhörigkonsulenternas ansvar att ge eller samverka runt barn som är anhöriga. I Göteborg är det inte så. Varför? Finns i ditt parti några planer för att förändra detta?

Detta var också en nyhet för alla att konsulenterna inte ger stöd eller arbetar med barn som anhöriga. En av politikern  ville skilja på barn som anhöriga som hjälper sin närstående och andra barn som anhöriga – syskon. Förstod inte vitsen med det. Hon frågade vidare om det är anhörigkonsulenterna eller socialtjänsten som skall stötta barnen. Lite dum fråga tycker jag då svaret tycker jag är att skolan är oerhört viktig för dessa barn. Det är där man kan upptäcka deras situation och behov men att skolan sedan får ta kontakter och samarbeta med andra – socialtjänst, en bra anhörigkonsulent kan bidra o.s.v. Karin Pleijels kommentar var att det i organisationerna nu är så slimmat på tjänsterna (skola ,socialtjänst m.m.) så de har inget tidsutrymme att ta kontakter. Var ett helt absurt uttalande då samarbete mellan olika instanser är helt avgörande för att man skall nå resultat. Är ju det man under de senaste åren pratar om vad gäller barn och ungdomar. Funderade sedan på om detta uttalande var ett slag mot den rådande politiken i Göteborg. Fick inte chans att säga emot henne

  • Samordnad individuell plan, SIP, har varit ett verktyg som funnits länge, men i de flesta uppföljningar visat sig inte användas i tillräcklig omfattning. Hur kan det, enligt ditt parti, säkerställas att den används som avsett?

Svaret från politikerna var att alla höll med och suckade. Sonny fick tillfälle att berätta att det gjort brukarrevision som resulterat i tjänster i regionen Han sa dock att detta inte räcker.

Marina tog på mötet upp vår skrivelse som ledde till att Göteborgs riktlinjer bordlades och skulle jobbas mer med. Kul.

Efter mötet kom hon och hennes stadssekreterare fram till mej och sa att vi skulle få förslaget som tjänstemännen nu reviderar så vi kunde titta på det innan beslut om Göteborgs riktlinjer tas i KS. Det gör vi väldigt gärna sa jag. Sedan undrade de lite över våra argument för att samla alla anhörigkonsulenter i en enhet.  Kontaktpersonsverksamheten har man tydligen samlat i en enhet enligt stadssekreteraren. De skulle höra av sig om detta. 

Mötet kändes bra, men alla fick inte tillfälle att fråga. Detta trots att Sonny försökte hålla politikernas inlägg korta.

Ja så gick det till.

Elisabet

Den 16 juni anordnade NSPHi Västra Götaland en utfrågning med regionpolitiker. Anhörig Göteborg representerades av Annika Sydberger Norrman och Lena Eilersson. Annika och Lena fick skicka in frågorna i förväg.

De sände in följande frågor:

  • Regeringen fattade beslut om en nationell anhörigstrategi den 14 april i år. Hur kommer den att implementeras i regionens verksamheter? Hur kommer den att följas upp?
  • Har er region en antagen anhörigstrategi eller policy för stöd till anhöriga? Om inte – är ni beredda att se till att en sådan tas fram? Om ja hur följs den upp?
  • Anser ni att hälso- och sjukvårdens personal ska ha skyldighet att informera anhöriga om möjligheten att få stöd för egen del i sin anhörigroll? Om ja, hur kan det säkerställas att det sker?
  • Hur medvetna är ni om hur mycket anhöriga agerar i samband med vård och hur ser ni på det?

Så här sa Annika och Lena:

Varje fråga från varje förening besvarades en och en av varje politiker, det drog ut på tiden, så vår första fråga var den enda som hanns med! Och här var kunskapsnivån låg, Annika och Lena trodde nog inte att den nationella anhörigstrategin var känd – ännu?

Nästa politikerutfrågning sker den 18 augusti. Då bjuder Funktionsrätt in. Våra representanter Lena Eilersson och Yvonne Munch kommer att vara på plats!

Vägra skuld!

Den röda mattan var på plats, marschallerna lyste upp trappan till entrén till Brewhouse där kvällens event ”Vägra skuld” strax skulle gå av stapeln. Innanför dörrarna minglade en påfallande ung publik förväntansfullt i väntan på att få ta plats i salongen.

Lina Persson, en av Anhörigföreningens medlemmar, är den som tagit initiativ till kvällens event. Hon har använt sig av det som är hennes profession, hon har skapat en föreställning tillsammans med sin syster. Fokus är systerns psykiska ohälsa och Linas upplevelse av maktlöshet och skuld.

Föreställningen heter ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle få mig att känna något just nu

Föreställningen utspelar sig både på sjukhus och i vardagslivet och beskriver den intensivt nära relation som systrarna haft ända sedan de var små och hur svårt det är för Lina att kunna ta ett steg tillbaka och sätta sitt eget liv i första rummet, något som alltför många anhöriga känner väl igen.

Det är en dramatisk och känslosam föreställning och man kommer de båda systrarna nära inpå livet. Och det är inte utan att man undrar hur det på sikt ska gå för Lina och om hennes omsorg om sin syster ska kunna kommer att ge henne litet mer utrymme till eget liv, utan att känna skuld och ansvar.

Tommy Ivarsson, som var moderator för kvällen, var påtagligt tagen av föreställningen, och kunde relatera till mycket av det som togs upp. Han har egna erfarenheter av anhörigskap, maktlöshet och skuld, genom sin son Jonatan som i 15 år väntade på att fä nya lungor, men som inte fick några, utan gick bort mitt i sina ungdomsår.

Tommy ledde ett samtal med vår medlem Lena Hultén och Tina Hermansson, anhörigkonsulent i Centrum, där båda kunde känna igen mycket av det Lina beskriver. Att det tar så lång tid att inse att man kanske anstränger sig för mycket, att det kanske är bra att ta ett steg tillbaka, att man behöver vara lyhörd för sin närståendes behov och respektera deras gränser.

Maria Tell från Maskrosbarn, fortsatte kvällen med att berätta sin historia om ensamhet, skam, sorg och utsatthet i en familj där båda de vuxna har missbruksproblem och inte sätter sina barn i första rummet. Om hur man står ut, inte vågar berätta för någon hur man har det, kanske förrän man är vuxen.

Kvällen avslutades med ett panelsamtal som var ett av de bästa vi varit med om. Tommy ledde samtalet och Lina Persson, Lina Brustad, kanslichef på Anhörigas Riksförbund, Tobias Jansson, socionom, anhörig och vän till Lina samt Linas syster Susanna Persdotter deltog. Så många kloka ord kring att vara anhörig! Susannas ord ”Och du Lina, kom inte med en korg med muffins”… fastnade hos mig. Susanna menade att överdriven omsorg känns jobbig för den som är sjuk. Tänkvärt.

Vi avslutade kvällen med att skriftligt besvara Linas fråga vad kvällen gett oss, sen gick vi ut i höstkvällen uppfyllda av det fina vi varit med om. Tack Lina för att du vågade!

 

 

Politikerutfrågning NSPHiG

 

Den 31 maj möttes representanter för alla landstingspartier och NSPHiG:s brukarorganisationer i NSPHiG:s lokaler vid Järntorget. Sonny Wåhlstedt, ordförande i NSPHiG, var moderator.

Västra Götalandsregionen har en grönblå samverkan med Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna som styr i majoritet.  Partierna har tillsammans 76 av de 149 mandaten i fullmäktige. Oppositionen utgörs av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

De medverkande politikerna var:

Helena Holmberg L, Magnus Harjapää SD, Elias Ytterbrink MP, Monica Selin KD, Carina Örgård V, Annika Tännström M, Håkan Linnarsson S, och Max Törnqvist C 

Först fick alla politiker presentera sig och sin hjärtefråga. Därefter fick vi föreningsrepresentanter ställa våra frågor.

Vi  hade förberett debatten genom att skicka in följande frågor:

I rapport efter rapport understryks nyttan av att anhöriga involveras i varje steg av vården. Trots det saknas ett strukturerat sätt att involvera anhöriga och på så vis ta till vara på deras kunskaper om den närstående. Anhöriga tvingas samtidigt ta ett större ansvar för de närstående i och med en förkortad vårdplaneringstid och en kraftig minskning av antalet vårdplatser.

Hur tänker ditt parti agera för

  • Att anhöriga ska bli mer involverade i vården?
  • Att anhörigas roll ska synliggöras i vårdpersonalens utbildning?
  • Att samordningen mellan kommun och landsting ska förbättras?

Max Törnqvist C framhöll att primärvården har och kommer att ha en mycket stor betydelse i den psykiatriska vården, den måste utvecklas. Vi måste tala mer med varandra om den psykiska ohälsan! Idag är det för mycket stuprörstänk!

Håkan Linnarsson S betonade vikten av en god primärvård och att man måste uppmärksamma den psykiska ohälsan redan i skolan. Anhörigstödet är mycket viktigt, fungerar olika i olika stadsdelar. Samverkan mellan kommun och landsting måste stärkas! Psykiatrin är eftersatt, den somatiska vården får mer pengar.

Annika Tännström M såg den personcentrerade vården som en framgångsfaktor för att komma tillrätta med problemen i psykiatrin. Hon talade också om att anhöriga drar ett stort och tungt lass. Hon framhöll att det behövs struktur i skolan, att man behöver upptäcka tidiga tecken på suicid och att äldrepsykiatrin är ett viktigt område.

Carina Örgård V ansåg att det behövs mer statliga medel för att förbättra den psykiatriska vården och att man behöver jobba mer ihop med anhöriga. SIP har en viktig funktion, inte minst för anhöriga. Vi behöver prata mycket om psykisk ohälsa! Internetbaserad vård kommer att öka.

Monica Selin KD tog i sitt anförande upp att vi kanske behöver identifiera vad psykisk ohälsa är. Livet innehåller svårigheter och motgångar, kanske tar vi ibland det för psykisk ohälsa…. En del bra saker har utvecklats under mandatperioden: Regionen har öppnat en enhet för självskadebeteende och en för spelberoende. Antalet vårdsamordnare ökar, det minskar lasset för anhöriga!

Elias Ytterbrink MP talade om att det under perioden har blivit lättare att få igenom förändringar. MP vill satsa på förebyggande vård och framhöll att det numera finns brukarstyrd inläggning. MP vill involvera anhöriga i vården!

Magnus Harjapää SD tog upp EVI som betyder En väg in, det ska vara enkelt att komma i kontakt med psykiatrin.

Helena Holmberg L talade om att tillgängligheten måste öka, resurserna ökar inte, vi måste bli smartare, samordningen mellan kommun och landsting behöver bli bättre! Vårdsamordnare ska finnas och öka! Alla ska ha en egen husläkare!

Det var en livlig debatt. Det kanske inte kom fram så mycket nytt, men det är bra att delta och att lyfta anhörigperspektivet, som annars lätt glöms bort. Syns man inte så finns man inte!

 

 

 

Anhörigas Riksförbund vill ha större förändringar av närståendepenningen

Anhörigas riksförbund önskar möjlighet till stöd i längre perioder
Publicerat torsdag 25 maj kl 15.08
Två äldre personer som tittar på tv.
Foto: JESSICA GOW / TT

Regeringen presenterar i dag ett förslag som ska göra det lättare att få ekonomiskt stöd för att vårda en närstående. Men Anhörigas riksförbund efterfrågar en större förändring.

Alla har i dag laglig rätt att ta ledigt eller gå ner i arbetstid för att vårda en nära anhörig som är allvarligt sjuk. Men det är få som utnyttjar den så kallade närståendepenningen. Därför vill Regeringen nu förenkla regelverket.

– Nu stärker vi den här förmånen och slår ett slag för ökad flexibilitet och förhoppningsvis att fler får upp ögonen för att man har den här möjligheten, säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).

Idag kan man vara helt ledig eller gå ner till 50 eller 25 procent i max hundra dagar, men enligt Regeringens förslag ska det också bli möjligt att gå ner till 75 procent och det ska bli enklare att växla mellan olika sysselsättningsgrader.

Ann-Marie Högberg är ordförande på Anhörigas riksförbund. Hon är positiv till förslaget, men tycker att det behövs större förändringar i regelverket, och vill se en utvidgning av de hundra dagar som närståendepenningen är begränsad till.

– Sverige har i dag nästan 1,3 miljoner människor som regelbundet vårdar eller hjälper en närstående. Så det behövs möjlighet till stöd i längre perioder. Det är inte alltid som det handlar om slutskedet. Man hjälper kanske en förälder som har en demenssjukdom eller vårdar en partner som har fått en stroke, säger Ann-Marie Högberg.

Annika Strandhäll bekräftar att förslaget inte innehåller någon förlängning av tidsbegränsningen på hundra dagar, men tillägger att det kan komma att förändras.

– Ja, det är klart att sådant lyssnar vi också till. Nu tar vi det här steget och gör det ytterligare flexibelt. Så får vi återkomma med om det behövs göras ytterligare förändringar. Men det viktiga för vår del är ju att få upp kännedomen och få fler att faktiskt se att den här förmånen och möjligheten finns, säger Annika Strandhäll.

Förslaget ska nu ut på remiss och om Riksdagen röstar ja kommer de nya reglerna börja gälla första januari nästa år.

 

Aktivitet för äldre kan tolkas på olika sätt

Beata Terzis, psykolog med specialinriktning demens och kognition. Arbetar på Frösunda omsorg.

Vad har ni för aktiviteter på äldreboendet? Det är en vanlig fråga som anhöriga och beställare av vård och omsorg ofta ställer. Ordet aktivitet för gemene man, är starkt kopplat till verksamheter och handlingar som förknippas med fysisk eller kognitiv ansträngning, till exempel promenader, dans, läsning, korsord med mera.

Söker man synonymer till ordet aktiviteter så får man upp ”hålligång” och ”rörelser” som förslag. Om man istället ersätter aktivitet med ordet sinnesstimulering får man genast en bredare repertoar av verksamheter eftersom sinnesstimulering även innefattar ostrukturerade spontana handlingar i personens egen takt utan krav på kognitiv eller fysisk prestation.

Vad detta kan vara är självfallet individuellt. För mig är det att sitta i solen och blunda eller att sitta med fötterna i ett hett fotbad. Men det kan också vara en spontan dansminut till introt på fredagsfilmen.

Vår hjärna bearbetar information hela tiden, till och med när vi sover är den aktiv och bearbetar mycket av det som vi på något sätt har exponerats för tidigare under dagen. Så att bara sitta i solen och blunda och få olika sinnen stimulerade kräver faktiskt också att hjärnan jobbar.

Ofta vill vi i vår välvilja höra att äldreboendet har en lång och varierande lista på aktiviteter som de äldre kan ägna sig åt. Men vi glömmer lätt att en person med kognitiv svikt eller demenssjukdom, per definition har en nedsatt informationsbearbetning och kan i många fall inte filtrera bort de olika syn-, lukt-, hörsel- och känselintryck som ständigt finns i den omgivande miljön.

Att äta sin frukost kan då vara ett riktigt workout-pass för hjärnan och efter en sådan ansträngning behöver hjärnan vila och återhämtning.

Efter hjärnvilan kan det sedan vara dags för en annan spontan eller planerad sinnesstimulering. Att varva sinnesstimulering med hjärnvila är viktigt och det måste både personal och anhöriga förstå och ta hänsyn till. Om man inte gör det kan resultatet bli en stressad hjärna istället för ett välbefinnande.

BEATA TERZIS
Psykolog med specialinriktning demens och kognition
Arbetar på Frösunda omsorg