På tal om det som inte syns

I tisdags var Anhörigföreningen Göteborg inbjudna av IF Metall till att medverka på en utbildning för fackliga förtroendemän (och kvinnor). Rubriken på utbildningen var “På tal om det som inte syns”och den handlade bland annat om psykisk ohälsa och dess konsekvenser. Deltagarna ville lära sig mer om vilket stöd som anhöriga har rätt till och vilket stöd anhöriga kan få.

Från föreningens sida tog vi tillfället i akt att ta med oss anhörigkonsulenterna Eva Gabrielsson och Sara Berlin från Östra Göteborg. De startade dagen med att berätta om sin roll, vad de har att erbjuda och inte minst vilket ansvar och vilka skyldigheter kommunen har att erbjuda som stöd för anhöriga.

Förmiddagen avslutades med att Lena beskrev sin roll som anhörig och hur det påverkat henne. Hon presenterade föreningen och hur det kom sig att hon tillsammans med andra startade föreningen 2012.

Helt klart väckte ämnet “anhörig” stort intresse. Deltagarna  visade ett stort engagemang och frågorna var många. För de flesta av deltagarna var det helt nytt att det överhuvudtaget finns ett stöd för anhöriga. Alla var överens om att det finns ett stort behov av att sprida kunskapen vidare om att “vi på Anhörigstöd” och Anhörigföreningen finns för dig!

Annika

 

Nka:s Nyhetsbrev nummer 9 är ute nu!

 

Några artiklar i Nyhetsbrevet:

Läs hela brevet här!

Susanne Tornestig hade tänkt bli barnmorska men blev begravningsentreprenör

Anhöriga möter många situationer som är nya för oss, där vi saknar både kunskap och erfarenhet. Vi får sätta oss in i regelverk, verksamheter som är nya för oss, möta nya professioner, allt för att våra närstående ska ha det så bra som möjligt. Vi lär oss mycket på vägen.

Det finns dock en situation som många av oss möter ganska oförberedda,  då en närstående går bort. Vi har ofta varit upptagna av vardagen och när livet börjar närma sig sitt slut eller då det händer hastigt, är vi ofta okunniga om vad som ska hända, vart vi ska vända oss och kanske också – hur vi vill att det ska vara, vilka möjligheter som finns. Våra erfarenheter av begravningar är kanske begränsade eller ligger långt tillbaka i tiden.

Anhörigföreningen bjöd därför in Susanne Tornestig, begravningsentreprenör hos Gillis Edman, för att hon skulle få berätta om sitt arbete och för att vi skulle få tillfälle att ställa frågor.

Susanne tycker mycket om sitt arbete, hon uppskattar mötet mellan människor och tycker om att få vara en del av tack och avsked som en begravning ska vara. Alla ska få vara som de är, hennes uppgift är att vägleda och göra akten till ett personligt och fint minne mitt i sorgen. Likabehandling är viktigt, Gillis Edmans begravningsbyrå är t ex HBTQ-certifierade.

Susanne ledde oss genom ett antal punkter:

Vem bestämmer när någon avlidit?  Oftast barn, make/maka, sambo… Susanne berättade vad som händer om någon dör på sjukhus resp hemma, vad man som anhörig kan och får göra. Hon talade om mötet på begravningsbyrån, alla praktiska detaljer kring kista, urna, val av olika slag, annons, minnesstund, kyrklig/borgerlig begravning, blommor, kort mm. Kanske kan man inte ta alla beslut på en gång, då blir det flera möten på begravningsbyrån.

Vi gick igenom skillnaden mellan präst och officiant, jordbegravning och kremering, askgravlund och minneslund och om gravsättning i havet.

Så pratade vi om bouppteckning som måste ske inom tre månader, försäkringsscanning och vad som händer om inga anhöriga finns.

Till sist rekommenderade Susanne oss att fylla i Livsarkivet där man bl a berättar hur man vill ha sin begravning utformad och var ens juridiska handlingar finns förvarade och att se till att göra en Framtidsfullmakt som är en fullmakt där man talar om för anhöriga hur man vill ha det när man inte längre klarar sina egna angelägenheter pga sjukdom.

Under föredraget och vid fikat fick vi ställa personliga frågor till Susanne.

Tack till dig Susanne!

Enligt ditt önskemål har vi satt in pengar på Räddningsmissionens gåvokonto!

De flesta begravningsbyråer har fin information om hur man gör när någon går bort.

Här är en länk

 

Konferens Vuxensyskon

Konferens Vuxensyskon

Att ha en bror eller syster med funktionsnedsättning eller sjukdom påverkar upp-
växten, men även vuxenlivet. Det finns tankar och känslor som inte alltid är så lätta att prata om. Projekt Vuxensyskon vill ändra på det! Dagen fylls av berättelser från
syskon själva, föreläsningar och den specialskrivna teaterpjäsen Skuggsyskon!
I samarbete med: Autism- & Aspergerförbundet, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar i Göteborg med omnejd, Studieförbundet Vuxenskolan, Nationellt kompetenscenter anhöriga.

Konferensen kostar 450 kronor och då ingår lunch och fika. Vill du delta?

Vi står för kostnaden mot att du berättar eller skriver om din upplevelse av konferensen! Hör av dig per mejl info@anhoriggbg.se eller telefon 0735-28 98 28 till Anhörigföreningen senast den 19 oktober!

Läs mer och anmäl dig här!

Har du frågor är du välkommen att kontakta Rakel Lornér, projektledare Projekt Vuxensyskon 0765-032767, rakel.lorner@brackediakoni.se www.brackediakoni.se/vuxensyskon

Afterwork! Direkt efter konferensen finns möjlighet för alla vuxensyskon att mötas på afterwork! Intresserad? Kontakta Rakel senast 19/10 så bokar vi bord på något trevligt ställe. Var och en betalar för sig.

 

Vägra skuld!

Den röda mattan var på plats, marschallerna lyste upp trappan till entrén till Brewhouse där kvällens event ”Vägra skuld” strax skulle gå av stapeln. Innanför dörrarna minglade en påfallande ung publik förväntansfullt i väntan på att få ta plats i salongen.

Lina Persson, en av Anhörigföreningens medlemmar, är den som tagit initiativ till kvällens event. Hon har använt sig av det som är hennes profession, hon har skapat en föreställning tillsammans med sin syster. Fokus är systerns psykiska ohälsa och Linas upplevelse av maktlöshet och skuld.

Föreställningen heter ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle få mig att känna något just nu

Föreställningen utspelar sig både på sjukhus och i vardagslivet och beskriver den intensivt nära relation som systrarna haft ända sedan de var små och hur svårt det är för Lina att kunna ta ett steg tillbaka och sätta sitt eget liv i första rummet, något som alltför många anhöriga känner väl igen.

Det är en dramatisk och känslosam föreställning och man kommer de båda systrarna nära inpå livet. Och det är inte utan att man undrar hur det på sikt ska gå för Lina och om hennes omsorg om sin syster ska kunna kommer att ge henne litet mer utrymme till eget liv, utan att känna skuld och ansvar.

Tommy Ivarsson, som var moderator för kvällen, var påtagligt tagen av föreställningen, och kunde relatera till mycket av det som togs upp. Han har egna erfarenheter av anhörigskap, maktlöshet och skuld, genom sin son Jonatan som i 15 år väntade på att fä nya lungor, men som inte fick några, utan gick bort mitt i sina ungdomsår.

Tommy ledde ett samtal med vår medlem Lena Hultén och Tina Hermansson, anhörigkonsulent i Centrum, där båda kunde känna igen mycket av det Lina beskriver. Att det tar så lång tid att inse att man kanske anstränger sig för mycket, att det kanske är bra att ta ett steg tillbaka, att man behöver vara lyhörd för sin närståendes behov och respektera deras gränser.

Maria Tell från Maskrosbarn, fortsatte kvällen med att berätta sin historia om ensamhet, skam, sorg och utsatthet i en familj där båda de vuxna har missbruksproblem och inte sätter sina barn i första rummet. Om hur man står ut, inte vågar berätta för någon hur man har det, kanske förrän man är vuxen.

Kvällen avslutades med ett panelsamtal som var ett av de bästa vi varit med om. Tommy ledde samtalet och Lina Persson, Lina Brustad, kanslichef på Anhörigas Riksförbund, Tobias Jansson, socionom, anhörig och vän till Lina samt Linas syster Susanna Persdotter deltog. Så många kloka ord kring att vara anhörig! Susannas ord “Och du Lina, kom inte med en korg med muffins”… fastnade hos mig. Susanna menade att överdriven omsorg känns jobbig för den som är sjuk. Tänkvärt.

Vi avslutade kvällen med att skriftligt besvara Linas fråga vad kvällen gett oss, sen gick vi ut i höstkvällen uppfyllda av det fina vi varit med om. Tack Lina för att du vågade!

 

 

Nationella Anhörigdagen den 6 oktober

6 oktober är traditionellt den nationella anhörigdagen, då anhöriga runt om i Sverige ställer sig på gator och torg och delger sina historier och sprider information om hur man kan få stöd.

I Göteborg anordnas dagen av kommunens Anhörigstöd och i år hade man valt att, tillsammans med Bräcke Diakoni Nationellt kompetenscenter anhöriga (NKA) och Anhörigföreningen, stå på Nordstadstorget.

Representanter för de olika verksamheterna stod i gröna jackor med tryck, spridda på torget. Alla bord var välförsedda med informationsmaterial och det fanns en soffa och stolar att sitta i för den som ville ha ett längre samtal eller bara ville vila benen en stund.

Inledningsvis strömmade människor med beslutsamma miner på väg mot sina mål. De flesta hade annat att tänka på men allteftersom dagen framskred blev tempot litet lugnare och det blev lättare att ta kontakt och erbjuda information.

Vi hade nog alla vårt eget sätt att närma oss människorna men ofta visade det sig att det visst fanns ett anhörigskap hos den man mötte. Många kände inte till de stödjande verksamheter som finns och många hade behov av att lätta sitt hjärta.

Fina samtal och tankar som förhoppningsvis ger ökad kunskap om att hjälp och stöd finns att få! Och en och annan ny medlem i föreningen….

 

 

NKAs nyhetsbrev nr 8

  • Enkätstudie med fokus på unga omsorgsgivare
  • Nationellt strategimöte om anhörigstöd
  • Kritiska anhöriga gagnar äldreomsorgen

Läs hela nyhetsbrevet här

 

 

Anhörigskap i fokus på Nationella anhörigdagen

Inför Nationella Anhörigdagen blev jag intervjuad i tidningen Syre, en grön (!) nättidning i Göteborg. Så här skrev Maja om oss:

I dag beräknas 1,3 miljoner människor stödja och hjälpa en närstående i Sverige. Det kan vara en förälder som fått demens, en partner eller ett syskon med psykisk ohälsa eller ett barn med funktionsvariation. Att vara anhörig till någon med diagnos är många gånger en krävande uppgift. Många anhöriga drabbas själva av fysiska och psykiska besvär och det är lätt att känna sig ensam i sin roll.

– Vi pratar mycket om hur viktigt det är att man som anhörig också tänker på sig själv. Att man inte bara koncentrerar sig på sin närstående som är sjuk, utan att man också tänker på att man själv måste må bra för att kunna vara ett bra stöd, säger Lena Hultén.

Hon är en av initiativtagarna till Anhörigföreningen Göteborg som bildades 2012 och är en del av Anhörigas riksförbund. Tillsammans med Göteborgs stads anhörigkonsulenter, Bräcke diakoni och Nationellt kompetenscentrum anhöriga kommer de att befinna sig i Nordstan under hela morgondagen för att prata med förbipasserande och informera om möjligheten att få hjälp.

– Syftet är att fler ska få upp ögonen för att det finns stöd att få, säger Lena Hultén.

När Anhörigföreningen startade bestod den av fem personer, i dag är de 120 medlemmar.

Här har man som anhörig möjlighet att träffa andra i samma situation som en själv.

– Det gör att man kan prata på ett annat sätt än man kanske gör med sina vänner, säger Lena Hultén.

Föreningen anordnar också föreläsningar och har möte en gång per månad. Utöver aktiviteter för de egna medlemmarna agerar de också påverkanskraft och försöker synliggöra frågan för politikerna och övriga

samhället. I och med att de är en fristående förening har de större svängrum än Göteborgs stads egna anhörigkonsulenter.

– Det är väldigt viktigt. Vi kan påverka på ett annat sätt än tjänstemännen, som ju inte alltid kan säga vad de tycker och tänker.

I Anhörigföreningen Göteborg finns alla typer av anhöriga, berättar Lena Hultén. Någons förälder har drabbats av demenssjukdom, en annan har en närstående med ett psykiskt funktionshinder.

– Det spelar ingen roll vilken typ av diagnos den närstående har, de anhöriga har ändå liknande känslor. Man känner frustration och sorg och har ett behov av att prata om sin situation. Många är väldigt uttröttade.

Bekymren för en anhörig kan vara många, till exempel svårigheter att hitta plats på särskilt boende eller att inte veta vart man ska vända sig för att få

hjälp.

– Många upplever också att de har svårt att göra sin röst hörd i kontakter med psykiatrin. Sekretessen gör att de inte får veta så mycket som de vill om sin närstående. Det kan vara väldigt jobbigt, säger Lena Hultén.

Men hon tycker att anhörigas livssituation har kommit upp i ljuset mer sedan den nationella anhörigdagen instiftades 2005.

– Ja, det tycker jag absolut. De sista åren har anhörigfrågan lyfts i olika teve- och radioprogram, till exempel.

Och det har skett med politikernas goda minne, tror hon.

– Antalet äldre kommer att öka väldigt mycket och det kommer att ställas höga krav på anhöriga att ställa upp för sina närstående. Då är det klokt att

man uppmärksammar frågan och ger stöd, så att de anhöriga orkar.

Men trots det tycker hon att politikernas agerande i dag lämnar en del övrigt att önska.

– Jag har varit på politikerutfrågningar och själv ställt frågor. Alla säger ”Det här är jätteviktigt, anhöriga gör ett fantastiskt jobb som måste lyftas”. Men sen händer inte så mycket mer.

I Göteborgs stad finns, som tidigare nämnts, ett kommunalt anhörigstöd, som erbjuder samtal och andra aktiviteter för den som stöder en familjemedlem, släkting eller vän. Alla är välkomna att söka stödet, men

många känner inte ens till att det finns.

– Det behöver bli mer känt, säger Lena Hultén.

Hon tycker att man som anhörig med fördel kan söka stöd både hos Göteborgs stad och hos Anhörigföreningen.

– Genom staden kan man få enskilda samtal och kan gå med i en anhöriggrupp, men det är under en begränsad tid. Hos oss är man medlem så länge man vill och kan vara med och påverka.

Det allra första steget till att få stöd som anhörig är att förstå att man faktiskt är berättigad till hjälp.

– Men många vet nog inte om att de är anhöriga, de tänker inte på sig själva i de termerna. De stöder sin make, maka eller förälder och jobbar på

i det tysta, säger Lena Hultén och fortsätter:

– Vi skulle gott och väl kunna vara 1 200 medlemmar i Anhörigföreningen istället för 120.

Vill du söka stöd?

• Är du själv anhörig och vill ha stöd eller komma i kontakt med andra i samma situation? På www.anhoriggbg.se kan du komma i kontakt med Anhörigföreningen Göteborg..
• Även inom Göteborgs stad finns olika sorters hjälp att få. Sök på ”anhörigstöd” på stadens hemsida goteborg.se så lotsas du rätt.

Hur skapar vi ett åldersvänligt Göteborg?

Som ni kanske minns hade vi för ett tag sedan besök av Lisa Holtz från Göteborgs Stad, på ett av våra medlemsmöten? Lisa var en av arrangörerna till konferensen om ett åldersvänligt Göteborg som några av oss deltog i under måndagen. Övriga deltagare kom från pensionärsorganisationer,  pensionärsråd, bouleklubbar, spanska och finska föreningar, olika förvaltningar inom kommunen samt politiker från stadsdelsnämnder och politiska partier.

Moderator Åsa Lindell lotsade oss genom det varierade programmet som inleddes med att Ann Jönsson, projektledare Nordens Välfärdscenter som berättade att i Norden finns 27 miljoner äldre, varav 1 på 20 är över 80 år. Det är ingen liten grupp och man satsar på 6 särskilt åldersvänliga städer bl a Stockholm och Helsingfors. Man ser det som mycket viktigt att de äldre själva medverkar kring sina egna frågor.

Daniel Bernmar, kommunalråd med ansvar för äldrefrågor i vår kommun, påpekade att äldrefrågor ska ingå i alla frågor och att man strävar efter att det ska bli billigare att vara senior.

Lisa Holtz, Stadskontoret, pekade på vikten av att ha god livskvalitet under hela livet och att äldre därför bör involveras i frågor som berör dem. Kommunens handlingsplan omfattar stadsmiljön, mobiliteten, bostäderna, den sociala delaktigheten och inkluderingen, information/kommunikation, samhällsstöd/service och förankring.

Lotta Lord, planeringsledare i Göteborgs kommun, berättade om de generationsmöten som anordnas i Centrum. Där kan man ägna sig åt att sjunga i kör, göra film, ordna sång och dans på äldreboenden. Man har även ett stick- och virkcafé. Seniorer kan delta i förskolan genom att läsa för barnen och i skolan med läxhjälp. Annika Orvarsson delgav sina upplevelser av att stödja elever i skolan. Projektet har varit framgångsrikt och man önskar nu att samtliga stadsdelar ska få ta del av generationsmötena.

Så var det dags för Gympa-Berit att ge oss en duvning till några Abba-låtar. Det är förvånande hur skönt det är att få röra på sig en stund!

Uppiggade av Berits gympa lyssnade vi till Patrik Hakenmyr, Poseidon, Vibeke Lindh, trygghetsvärd hos Bostadsbolaget och Henrik Ehrlington, Fastighetskontoret, som gav mycket värdefull information kring bl a trygghetsboende. Det finns 22 trygghetsboenden i Göteborg för närvarande. Lägenheterna fördelas genom Boplats och för att få en dylik lägenhet krävs att minst en person är +70. Lägenheterna är förberedda för ev hjälpmedel, t ex handtag, spisvakt och digitalt dörröga.

Kristina Hedvall Larsson, landskapsarkitekt inom Park- och Naturförvaltningen, arbetar med att det ska finnas trygga, tillgängliga parker i alla stadsdelar. Det ska också finnas lugna stråk i staden och man satsar på god belysning, bättre trappor, nya parksoffor och ny asfalt. Man har under året arbetat med att förbättra de 25 badplatser som finns i Göteborg genom att bygga trädäck, rullstolsramper, finmotorikgym, dansbana och gymslinga. Kristina berättade också att djurparken i Slottskogen gör “hembesök” till äldreboenden, då man tar med sig några av djuren så att de boende får träffa en gris eller en get!

Flexlinjens Line Steffensson berättade om hur bussarna står för trygghet och tar hänsyn till resenärens behov. Linjen är till för alla och kör runt i del egna stadsdelen.

Västra Göteborgs anhörigkonsulent Jerker Eklund och hans sällskap Ulla berättade livfullt om Minneskören, som varannan vecka erbjuder personer med kognitiva svårigheter och deras anhöriga att sjunga tillsammans. Sång och musik stannar kvar länge i minnet hos en demenssjuk person och det ger stor glädje att få sjunga tillsammans.

Efter en vegetarisk lunch berättade Christian Falk, Centrum och Johanna Bratthammar, Lundby, båda äldrekonsulenter om hur de arbetat med äldre för att komma ikapp digitaliseringen. Elias, som är filmpedagog, berättade om hur man arbetat med äldre i ett parkour-perspektiv.

Linda Wikman, äldreombudsman i Stockholm kunde berätta att 26% kvinnor över 65 år i Stockholm räknas som fattiga och att kvinnorna har 67% av männens pension. Linda arbetar nära politikerna och fokuserar på att omvärldbevaka och informera.

För att vi inte skulle hamna i paltkoma skadade Svenska popkören loss och framförde ett antal fina låtar!

Som avslutning talade Kirsi Nurmio från Tammerfors stad i Finland om hur man satsar på god tandhälsa för de äldre. Finländare förväntar sig inte en vänlig och omtänksam omgivning, de har sin familj som de förlitar sig på och en skepsis till andra människor. Men om samhällssystemet fungerar, så litar man på det. Man arbetar för att föra äldre och yngre närmare varann och varje medborgare har ett eget livsträd som man håller aktuellt och som följer en i kontakt med myndigheter. I Tammerfors har man 2 äldreombudsmän och man strävar efter att få åldervänliga bostäder. I ett land där man varje år har sträng vinter är det tyvärr så att man ännu inte löst frågan om vinterns problem… Kirsi hade en befriande krass och minimalt insmickrande attityd och humor som utgjorde en frisk avslutning på dagen!

Som ni förstår – en späckad och intressant dag ur äldreperspektiv!

 

 

 

 

Medlemsmötet den 27 september

Ett femtontal medlemmar hade hittat till oss denna septemberkväll. Lena hälsade alla välkomna och informerade om vad som ligger i “pipen” just nu: 

  • Projektet “Stöd till anhöriga till närstående med psykiska funktionshinder”. Lena H representerar föreningen i ledningsgruppen tillsammans med NSPHiG, Studieförbundet Vuxenskolan och NKA
  • Konferens “Ett åldersvänligt Göteborg”. Lisa Holtz projektledare har besökt oss under året och lyssnat på vad vi ser framåt. Lena H, Mats, Jaana och Bibi går dit.
  • Föreställningen “Vägra skuld”, gjord av Lina Persson om henne och hennes syster. Vi står med som medarrangör och kommer att få presentera föreningen. Den 5 oktober.
  • Den 6 oktober är det Nationella Anhörigdagen. Det firar vi tillsammans med bl a Göteborg Stads anhörigstöd i Nordstan kl 10-18.
  • Den 26 oktober har Bräcke Diakoni en konferens i projektet Vuxensyskon. Föreningen erbjuder tre medlemmar/syskon att gå utan kostnad mot att man besöker föreningen eller skriver några rader efteråt!

Bibi berättade sedan om att vi funderar på lite ny inriktning på våra möten. Ett “anhörigcafé” där man får möjlighet att prata om sina specifika problem med andra som har samma eller likartade upplevelser, och ett möte där vi kanske bjuder en gäst eller tar upp ett specifikt ämne. Vi behöver förstås volontärer till detta! Bibi bad oss fundera och återkomma!

Under fikat lyssnade vi på “Kropp och själ” som handlade om att vara anhörig. Psykologen Anna Kåver och terapeuten och sjukhusprästen Lars Björklund kom med kloka inpass, Lina Persson medverkade. Ett berörande program.

Några tankar från Anna och Lars som fastnade hos mig:

“Känn inte skuld, du har inte makt att ta bort lidandet för din närstående”

“Du kan inte hjälpa om du inte själv mår bra”

“Prata om det”

“Överinvolvering”, ett nytt ord som vi säkert kommer att samtala mer om.

Här kan du själv lyssna på programmet Kropp & Själ