Susanne Tornestig hade tänkt bli barnmorska men blev begravningsentreprenör

Anhöriga möter många situationer som är nya för oss, där vi saknar både kunskap och erfarenhet. Vi får sätta oss in i regelverk, verksamheter som är nya för oss, möta nya professioner, allt för att våra närstående ska ha det så bra som möjligt. Vi lär oss mycket på vägen.

Det finns dock en situation som många av oss möter ganska oförberedda,  då en närstående går bort. Vi har ofta varit upptagna av vardagen och när livet börjar närma sig sitt slut eller då det händer hastigt, är vi ofta okunniga om vad som ska hända, vart vi ska vända oss och kanske också – hur vi vill att det ska vara, vilka möjligheter som finns. Våra erfarenheter av begravningar är kanske begränsade eller ligger långt tillbaka i tiden.

Anhörigföreningen bjöd därför in Susanne Tornestig, begravningsentreprenör hos Gillis Edman, för att hon skulle få berätta om sitt arbete och för att vi skulle få tillfälle att ställa frågor.

Susanne tycker mycket om sitt arbete, hon uppskattar mötet mellan människor och tycker om att få vara en del av tack och avsked som en begravning ska vara. Alla ska få vara som de är, hennes uppgift är att vägleda och göra akten till ett personligt och fint minne mitt i sorgen. Likabehandling är viktigt, Gillis Edmans begravningsbyrå är t ex HBTQ-certifierade.

Susanne ledde oss genom ett antal punkter:

Vem bestämmer när någon avlidit?  Oftast barn, make/maka, sambo… Susanne berättade vad som händer om någon dör på sjukhus resp hemma, vad man som anhörig kan och får göra. Hon talade om mötet på begravningsbyrån, alla praktiska detaljer kring kista, urna, val av olika slag, annons, minnesstund, kyrklig/borgerlig begravning, blommor, kort mm. Kanske kan man inte ta alla beslut på en gång, då blir det flera möten på begravningsbyrån.

Vi gick igenom skillnaden mellan präst och officiant, jordbegravning och kremering, askgravlund och minneslund och om gravsättning i havet.

Så pratade vi om bouppteckning som måste ske inom tre månader, försäkringsscanning och vad som händer om inga anhöriga finns.

Till sist rekommenderade Susanne oss att fylla i Livsarkivet där man bl a berättar hur man vill ha sin begravning utformad och var ens juridiska handlingar finns förvarade och att se till att göra en Framtidsfullmakt som är en fullmakt där man talar om för anhöriga hur man vill ha det när man inte längre klarar sina egna angelägenheter pga sjukdom.

Under föredraget och vid fikat fick vi ställa personliga frågor till Susanne.

Tack till dig Susanne!

Enligt ditt önskemål har vi satt in pengar på Räddningsmissionens gåvokonto!

De flesta begravningsbyråer har fin information om hur man gör när någon går bort.

Här är en länk

 

Konferens Vuxensyskon

Konferens Vuxensyskon

Att ha en bror eller syster med funktionsnedsättning eller sjukdom påverkar upp-
växten, men även vuxenlivet. Det finns tankar och känslor som inte alltid är så lätta att prata om. Projekt Vuxensyskon vill ändra på det! Dagen fylls av berättelser från
syskon själva, föreläsningar och den specialskrivna teaterpjäsen Skuggsyskon!
I samarbete med: Autism- & Aspergerförbundet, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar i Göteborg med omnejd, Studieförbundet Vuxenskolan, Nationellt kompetenscenter anhöriga.

Konferensen kostar 450 kronor och då ingår lunch och fika. Vill du delta?

Vi står för kostnaden mot att du berättar eller skriver om din upplevelse av konferensen! Hör av dig per mejl info@anhoriggbg.se eller telefon 0735-28 98 28 till Anhörigföreningen senast den 19 oktober!

Läs mer och anmäl dig här!

Har du frågor är du välkommen att kontakta Rakel Lornér, projektledare Projekt Vuxensyskon 0765-032767, rakel.lorner@brackediakoni.se www.brackediakoni.se/vuxensyskon

Afterwork! Direkt efter konferensen finns möjlighet för alla vuxensyskon att mötas på afterwork! Intresserad? Kontakta Rakel senast 19/10 så bokar vi bord på något trevligt ställe. Var och en betalar för sig.

 

Vägra skuld!

Den röda mattan var på plats, marschallerna lyste upp trappan till entrén till Brewhouse där kvällens event ”Vägra skuld” strax skulle gå av stapeln. Innanför dörrarna minglade en påfallande ung publik förväntansfullt i väntan på att få ta plats i salongen.

Lina Persson, en av Anhörigföreningens medlemmar, är den som tagit initiativ till kvällens event. Hon har använt sig av det som är hennes profession, hon har skapat en föreställning tillsammans med sin syster. Fokus är systerns psykiska ohälsa och Linas upplevelse av maktlöshet och skuld.

Föreställningen heter ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle få mig att känna något just nu

Föreställningen utspelar sig både på sjukhus och i vardagslivet och beskriver den intensivt nära relation som systrarna haft ända sedan de var små och hur svårt det är för Lina att kunna ta ett steg tillbaka och sätta sitt eget liv i första rummet, något som alltför många anhöriga känner väl igen.

Det är en dramatisk och känslosam föreställning och man kommer de båda systrarna nära inpå livet. Och det är inte utan att man undrar hur det på sikt ska gå för Lina och om hennes omsorg om sin syster ska kunna kommer att ge henne litet mer utrymme till eget liv, utan att känna skuld och ansvar.

Tommy Ivarsson, som var moderator för kvällen, var påtagligt tagen av föreställningen, och kunde relatera till mycket av det som togs upp. Han har egna erfarenheter av anhörigskap, maktlöshet och skuld, genom sin son Jonatan som i 15 år väntade på att fä nya lungor, men som inte fick några, utan gick bort mitt i sina ungdomsår.

Tommy ledde ett samtal med vår medlem Lena Hultén och Tina Hermansson, anhörigkonsulent i Centrum, där båda kunde känna igen mycket av det Lina beskriver. Att det tar så lång tid att inse att man kanske anstränger sig för mycket, att det kanske är bra att ta ett steg tillbaka, att man behöver vara lyhörd för sin närståendes behov och respektera deras gränser.

Maria Tell från Maskrosbarn, fortsatte kvällen med att berätta sin historia om ensamhet, skam, sorg och utsatthet i en familj där båda de vuxna har missbruksproblem och inte sätter sina barn i första rummet. Om hur man står ut, inte vågar berätta för någon hur man har det, kanske förrän man är vuxen.

Kvällen avslutades med ett panelsamtal som var ett av de bästa vi varit med om. Tommy ledde samtalet och Lina Persson, Lina Brustad, kanslichef på Anhörigas Riksförbund, Tobias Jansson, socionom, anhörig och vän till Lina samt Linas syster Susanna Persdotter deltog. Så många kloka ord kring att vara anhörig! Susannas ord ”Och du Lina, kom inte med en korg med muffins”… fastnade hos mig. Susanna menade att överdriven omsorg känns jobbig för den som är sjuk. Tänkvärt.

Vi avslutade kvällen med att skriftligt besvara Linas fråga vad kvällen gett oss, sen gick vi ut i höstkvällen uppfyllda av det fina vi varit med om. Tack Lina för att du vågade!

 

 

Nationella Anhörigdagen den 6 oktober

6 oktober är traditionellt den nationella anhörigdagen, då anhöriga runt om i Sverige ställer sig på gator och torg och delger sina historier och sprider information om hur man kan få stöd.

I Göteborg anordnas dagen av kommunens Anhörigstöd och i år hade man valt att, tillsammans med Bräcke Diakoni Nationellt kompetenscenter anhöriga (NKA) och Anhörigföreningen, stå på Nordstadstorget.

Representanter för de olika verksamheterna stod i gröna jackor med tryck, spridda på torget. Alla bord var välförsedda med informationsmaterial och det fanns en soffa och stolar att sitta i för den som ville ha ett längre samtal eller bara ville vila benen en stund.

Inledningsvis strömmade människor med beslutsamma miner på väg mot sina mål. De flesta hade annat att tänka på men allteftersom dagen framskred blev tempot litet lugnare och det blev lättare att ta kontakt och erbjuda information.

Vi hade nog alla vårt eget sätt att närma oss människorna men ofta visade det sig att det visst fanns ett anhörigskap hos den man mötte. Många kände inte till de stödjande verksamheter som finns och många hade behov av att lätta sitt hjärta.

Fina samtal och tankar som förhoppningsvis ger ökad kunskap om att hjälp och stöd finns att få! Och en och annan ny medlem i föreningen….

 

 

NKAs nyhetsbrev nr 8

  • Enkätstudie med fokus på unga omsorgsgivare
  • Nationellt strategimöte om anhörigstöd
  • Kritiska anhöriga gagnar äldreomsorgen

Läs hela nyhetsbrevet här

 

 

Medlemsmötet den 27 september

Ett femtontal medlemmar hade hittat till oss denna septemberkväll. Lena hälsade alla välkomna och informerade om vad som ligger i ”pipen” just nu: 

  • Projektet ”Stöd till anhöriga till närstående med psykiska funktionshinder”. Lena H representerar föreningen i ledningsgruppen tillsammans med NSPHiG, Studieförbundet Vuxenskolan och NKA
  • Konferens ”Ett åldersvänligt Göteborg”. Lisa Holtz projektledare har besökt oss under året och lyssnat på vad vi ser framåt. Lena H, Mats, Jaana och Bibi går dit.
  • Föreställningen ”Vägra skuld”, gjord av Lina Persson om henne och hennes syster. Vi står med som medarrangör och kommer att få presentera föreningen. Den 5 oktober.
  • Den 6 oktober är det Nationella Anhörigdagen. Det firar vi tillsammans med bl a Göteborg Stads anhörigstöd i Nordstan kl 10-18.
  • Den 26 oktober har Bräcke Diakoni en konferens i projektet Vuxensyskon. Föreningen erbjuder tre medlemmar/syskon att gå utan kostnad mot att man besöker föreningen eller skriver några rader efteråt!

Bibi berättade sedan om att vi funderar på lite ny inriktning på våra möten. Ett ”anhörigcafé” där man får möjlighet att prata om sina specifika problem med andra som har samma eller likartade upplevelser, och ett möte där vi kanske bjuder en gäst eller tar upp ett specifikt ämne. Vi behöver förstås volontärer till detta! Bibi bad oss fundera och återkomma!

Under fikat lyssnade vi på ”Kropp och själ” som handlade om att vara anhörig. Psykologen Anna Kåver och terapeuten och sjukhusprästen Lars Björklund kom med kloka inpass, Lina Persson medverkade. Ett berörande program.

Några tankar från Anna och Lars som fastnade hos mig:

”Känn inte skuld, du har inte makt att ta bort lidandet för din närstående”

”Du kan inte hjälpa om du inte själv mår bra”

”Prata om det”

”Överinvolvering”, ett nytt ord som vi säkert kommer att samtala mer om.

Här kan du själv lyssna på programmet Kropp & Själ