Minimässa Steg-ett ut Föräldrautbildning

Jaana Laitala och Elisabet Hinder representerade Anhörigföreningen i en minimässa den 28 april, arrangerad som en avslutning på en föräldrautbildningen som vänder sig till föräldrar i Göteborg som har unga vuxna med någon form av funktionsnedsättning. Jaana gick själv denna föräldrautbildning i höstas.

Här följer lite av Jaanas reflektioner från kvällen.

”Det kändes meningsfullt och givande att delta i mässan. Kvällen började med att Peter Novak redogjorde vad LSS innebär och omfattar och gav några exempel på vad råd och stöd via LSS kan innebära.

Sedan var det dags för minimässan. Vi delade rum med anhörigkonsulent Astrid Saelén som arbetar med Anhörigstöd på Norr Hisingen. Övriga deltagare var aktörer som tidigare deltagit under föräldrautbildningen. Det var representanter från olika myndigheter/organisationer.

Det var många som var intresserade av Anhörigföreningen men som har svårt att komma iväg på aktiviteter på grund av sin hemsituation. Jag tror att Anhörigföreningen fyller en viktigt funktion för anhöriga som vill ventilera sin situation. Kanske skulle en sluten Facebook grupp för medlemmar i föreningen var till hjälp för dem som har svårt för att komma ifrån.

Astrid Saélen berättade om  Individuell handlingsplan, en sådan kan man upprätta själv. Sedan kan man kalla olika professionella till ett nätverksmöte för att ta reda på vem som kan bistå med vad. Handläggarna är skyldiga att komma om de blir kallade.

Flera anhöriga vittnade om kränkande bemötande från professionella och jag kände sorg och förtvivlan när jag hörde mammors berättelser om hur man skuldbelägger anhöriga/föräldrar som har svårigheter.

Jag tycker att det är bra att det finns föräldragrupper/anhöriggrupper men jag ser det är mer som punktinsatser, jag tror det är viktigt med kontinuitet och där tror jag att Anhörigföreningen fyller en viktig funktion. Jag har själv deltagit i en föräldragrupp men oftast träffas man bara 5-6 gånger.Sen står man där igen ensam med all sin oro för sitt/sina barn. Jag förstår samtidigt att det inte finns resurser inom kommunen för att bibehålla föräldragrupper under en längre tid.”

Anhörigföreningen Göteborg

Vem hjälper dem som hjälper? Anhöriga svarar!

Anhörigprojektet pågår under tiden 2014 – 2017 med stöd från Allmänna arvsfonden. Johanna Hägerstrand och Ingrid Lindholm, båda hemmahörande i Schizofreniförbundet, har gett ut rapporten ”Vem hjälper dem som hjälper?”, en fördjupningsstudie om hur det kan vara att vara anhörig till någon med långvarig psykisk sjukdom.

Här kommer ett sammandrag av de punkter anhöriga nämnt som viktiga att arbeta vidare med:

  • Det är normalt för anhöriga att ha olika känslor i sin anhörigsituation.
  • Det stigma som finns runt psykisk ohälsa kan även drabba anhöriga, därför är det viktigt att påverka attityder så att anhöriga upplever sig mindre isolerade.
  • Viktigt att bearbeta känslor av skuld och skam.
  • Om den närstående får bra vård mår anhöriga bättre.
  • Missbruksproblematik måste tas på större allvar.
  • Psykiatripersonal behöver ha insikt i att även anhöriga drabbas av kriser och har behov av respektfullt bemötande, stödsamtal och information.
  • Speciellt stöd till anhöriga när det förekommer suicidrisk hos den närstående.
  • Se anhöriga som en resurs, lyssna på deras information, även om man med hänsyn till sekretess inte kan kommentera.
  • Ta in anhörigperspektivet på vårdutbildningarna.
  • Erbjud anhöriga information, stödsamtal och gruppsamtal som rutin.
  • Utveckla sjukvårdens hemsidor med information om diagnoser, var finns stöd för anhöriga mm.
  • Skapa en Facebook-sida på riksnivå.
  • Bra anhörigstöd oavsett religion, eller inte.
  • Ge anhöriga möjlighet till stödinsats även om den närstående inte vill ta emot insatser.
  • Gott bemötande.
  • Sprid information om anhörigkonsulenter och deras uppdrag.
  • Ge anhörigkonsulenter större kunskap om psykisk ohälsa.
  • Bättre information till anhöriga om vilka möjligheter som finns till kommunalt bistånd som anhörig.
  • Lägerverksamhet för anhöriga.
  • Möjlighet till egen terapi för anhöriga.
  • Bättre information om intresseföreningar som vänder sig till anhöriga.

Som ni ser – många frågor, färre svar, än så länge. Vi ser fram emot att projektet arbetar vidare med sitt grundliga arbete. I rapporten finns även synpunkter från anhörigkonsulenter och psykologer.

Läs rapporten i sin helhet här