Betydelsen av att få möta andra anhöriga för stöd, samtal och gemenskap

När en närstående drabbas av fysiskt eller psykisk ohälsa, så drabbar det även dig som anhörig. Många av oss anhöriga har vänt ut och in på oss själva för att skaffa information och kunskap om diagnosen som har blivit ställd. Vi stöttar, vårdar, tröstar och hjälper, vi gör allt i vår makt för att vår älskade närstående ska få ett så bra liv och vardag som möjligt.

Vi gör allt detta av kärlek, men tyvärr så finns det en stor tendens att vi glömmer bort oss själva. Tyvärr känner också många en rädsla och skam över att prata öppet om vad de går igenom.

I våra erfarenhetsgrupper möter du andra anhöriga som har liknande erfarenheter som du själv. Här finns inget att skämmas över, vi förstår och vi vet hur det kan vara och är. Vi har alla någon närstående med fysiskt eller psykisk ohälsa. Vi träffas i mindre grupper, var tredje vecka. Här pratar vi om livet, vardagen och utbyter erfarenhet. Här möts du av förståelse, omtanke, ett lyssnande öra och värmande och stöttande ord.

Känslan av att möta personer som själva har liknande problematik, där man kan prata öppet utan att behöva vara rädd för vilket bemötande man får, den känslan kan ge en lättnad och energi.

Vi i Anhörigföreningen Göteborg har märkt ett ökat intresse och behov av våra erfarenhetsgrupper. Våra förhoppningar är att kunna utöka och skapa fler grupper.

Då vi har märkt att beroende på vilken roll du som anhörig har, förälder, barn, syskon, partner, så kan behoven skilja sig lite. Men i grund och botten har vi alla samma behov, att få möta likasinnade, förstående människor, där vi kan få prata och framför allt dela med oss av våra erfarenheter och vår vardag, utan att behöva förklara en massa.

Idag har vi en erfarenhetsgrupp för män och två som är öppen för alla oavsett kön. Till hösten hoppas vi på att kunna starta bland annat en erfarenhetsgrupp för syskon. Vi utökar till fler grupper efter behov.

Känner du att detta är något för dig? Vill du ha mer information? Hör av dig till Anhörigföreningen Göteborg. Oavsett om du behöver någon som lyssnar, vill dela med dig av din erfarenhet eller bara ha en kram… Dina känslor, tankar och välmående är viktiga för oss.

Vi finns här för dig. <3

 

 

Anhörigföreningen Göteborg

Kontakt: info@anhoriggbg.se

Tel: 0735-289828

 

Organisationen viktig för att anhörigstödet ska nå ut till alla grupper

Veronica Eriksson, anhörigsamordnare i Degerfors kommun. Foto: Privat

Anhöriga är en grupp som kan vara svår att nå. Därför är det viktigt att varje kommun har en strategi för hur man ska nå ut till anhöriga i behov av stöd.

I Degerfors kommun har man placerat anhörigsamordnaren Veronica Eriksson direkt under chefen för socialförvaltningen. På så sätt får hon en naturlig ingång till samtliga verksamheter – och deras anhöriga.

Veronica Eriksson arbetar 50 procent som anhörigsamordnare och måste därför begränsa sitt uppdrag.

– Jag arbetar framförallt övergripande strukturellt med anhörigfrågor. Jag har till exempel varit på arbetsplatsträffar inom omsorgen och poängterat vikten av ett anhörigarbete samt informerat om lagen. Chefer och handläggare vet vem jag är och jag vet vilka de är. Då är det är lättare att samarbeta och fånga upp anhöriga i de olika verksamheterna, säger Veronica Eriksson.

Övergripande funktion

Ingmar Ångman är chef för socialförvaltningen och poängterar att man i Degerfors kommun ser anhörigsamordnaren som en övergripande funktion för förvaltningen.

– Anhörigsamordnarens huvudsakliga uppdrag är att stödja verksamheterna i deras anhörigkontakter. Det viktigaste anhörigarbetet utförs av hela personalgruppen i de vardagliga mötena med anhöriga på boenden och i övriga verksamheten, säger Ingmar Ångman.

– Genom att placera funktionen direkt under förvaltningschefen så betonas den strategiska rollen.

Utöver det övergripande arbetet erbjuder Veronica Eriksson även anhörigstöd i form av bland annat stödsamtal och anhöriggrupper inom demens, missbruk och psykiatrin. Men hon betonar att det inte alltid är lätt att komma i kontakt med anhöriga och hon efterfrågar ett närmare samarbete med primärvården och landstinget.

Svårt inom psykiatrin och missbruk

– Den grupp av anhöriga som är svårast att nå skulle jag vilja säga är inom psykiatrin och missbruk. Degerfors är en liten kommun, ”alla känner alla” och det är svårt att vara anonym. Det är på gång ett samarbete med Karlskoga gällande missbruksgruppen. De anhöriga som finns i Degerfors som jag kommer i kontakt med har då möjlighet att få delta i anhörigträffar där, säger Veronica Eriksson.

Hur arbetar du med att sprida information om anhörigstödet?

– Vi har broschyrer som lämnas till alla verksamheter. Biståndsenheten tar med sig och delar ut den vid nya vårdplaneringar. Det finns också en sida på Degerfors hemsida under vård, stöd och omsorg. Vi ingår i ett länsnätverk på anhörigcenter i Örebro och det finns ett samarbete med anhörigföreningen och Svenska kyrkan. De hjälper till att hänvisa anhöriga om de har behov av en kontakt med mig. Jag har också ett bra samarbete med socialhandläggare i kommunen.

Erfarenhetsgrupp för män

Upplever du att du har behov av samtal och stöd i din anhörigsituation? Då kan vår grupp vara något för dig.
Vi har alla en närstående med sjukdom som innebär funktionell nedsatthet.
Vi träffas ett par gånger i månaden för att stötta varandra genom samtal och utbyte av erfarenheter. Val av ämne och problematik väljer vi själva. Vi har samarbete med Vuxenskolan och kan få hjälp av deras studiematerial om vi så önskar. Våra sammankomster sker i Anhörigstöd i Centrums lokaler på Karl Gustavsgatan 63.
Är du intresserad eller vill veta mer kontakta ansvarig Mats Hällqvist tel 0707-71 45 18 eller email kristinarosen66@yahoo.se
Hälsningar Mats

Mansgrupp

Anhörigas Riksförbund vill ha större förändringar av närståendepenningen

Anhörigas riksförbund önskar möjlighet till stöd i längre perioder
Publicerat torsdag 25 maj kl 15.08
Två äldre personer som tittar på tv.
Foto: JESSICA GOW / TT

Regeringen presenterar i dag ett förslag som ska göra det lättare att få ekonomiskt stöd för att vårda en närstående. Men Anhörigas riksförbund efterfrågar en större förändring.

Alla har i dag laglig rätt att ta ledigt eller gå ner i arbetstid för att vårda en nära anhörig som är allvarligt sjuk. Men det är få som utnyttjar den så kallade närståendepenningen. Därför vill Regeringen nu förenkla regelverket.

– Nu stärker vi den här förmånen och slår ett slag för ökad flexibilitet och förhoppningsvis att fler får upp ögonen för att man har den här möjligheten, säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).

Idag kan man vara helt ledig eller gå ner till 50 eller 25 procent i max hundra dagar, men enligt Regeringens förslag ska det också bli möjligt att gå ner till 75 procent och det ska bli enklare att växla mellan olika sysselsättningsgrader.

Ann-Marie Högberg är ordförande på Anhörigas riksförbund. Hon är positiv till förslaget, men tycker att det behövs större förändringar i regelverket, och vill se en utvidgning av de hundra dagar som närståendepenningen är begränsad till.

– Sverige har i dag nästan 1,3 miljoner människor som regelbundet vårdar eller hjälper en närstående. Så det behövs möjlighet till stöd i längre perioder. Det är inte alltid som det handlar om slutskedet. Man hjälper kanske en förälder som har en demenssjukdom eller vårdar en partner som har fått en stroke, säger Ann-Marie Högberg.

Annika Strandhäll bekräftar att förslaget inte innehåller någon förlängning av tidsbegränsningen på hundra dagar, men tillägger att det kan komma att förändras.

– Ja, det är klart att sådant lyssnar vi också till. Nu tar vi det här steget och gör det ytterligare flexibelt. Så får vi återkomma med om det behövs göras ytterligare förändringar. Men det viktiga för vår del är ju att få upp kännedomen och få fler att faktiskt se att den här förmånen och möjligheten finns, säger Annika Strandhäll.

Förslaget ska nu ut på remiss och om Riksdagen röstar ja kommer de nya reglerna börja gälla första januari nästa år.

 

Det är möjligt att återhämta sig från psykisk ohälsa

Här är en intervju med en av föredragshållarna på Anhörigriksdagen 2017. Jag lyssnade på Jouanita och hon ingav hopp! Läs här hennes svar på fyra frågor!

Fyra frågor till Jouanita Törnström, återhämtningskonsult inom psykiatri och kursledare inom Första hjälpen till psykisk hälsa.

Hur skulle du definiera återhämtning från psykisk ohälsa?

– Jag kan inte definiera det bättre än filosofiedoktor Patricia Deegan. Den definitionen är så klockren tycker jag när det gäller förklaring av vad återhämtning handlar om. Hon säger bland annat att återhämtning inte är samma sak som att bli botad och att det innebär att känna igen sina begränsningar och ha kontroll över sig själv. Återhämtning är en fråga om att resa sig på skakiga ben till ett nytt liv och kan inte frammanas eller tvingas på någon.

Hur lång tid kan en sådan återhämtningsprocess ta?

– Återhämtning från psykisk ohälsa är väldigt individuellt. Det går inte att säga hur lång tid en sådan process tar för var och en. Det viktigaste är att det får ta den tid det tar, att man ”skyndar långsamt” så att säga. För en del innebär det att det inte finns något slut på den processen, utan den kan vara livslång. Andra kan säga ungefär när de blev klara med sin återhämtningsresa.

Vad bör man som anhörig tänka på om man vill stötta sin närstående till återhämtning?

– Först och främst är det viktigt att förstå att återhämtning tar tid. Återhämtning kan ses som en utveckling, vilket innebär att Stina, som blev sjuk som 22-åring och nu är 32 år, inte kan bli som den hon en gång var.

– Som anhörig är det viktigt att försöka förmedla hopp. Att tro på att psykisk sjukdom inte är ett permanent tillstånd, att psykisk sjukdom inte behöver bestämma och styra över framtiden. Att stå för hoppet när inte personen själv orkar bära ett hopp om en förbättring är oerhört viktigt.

Finns det något stöd för mig som anhörig i det här?

– Jag tror många gånger att anhöriga har stort stöd i varandra vilket är otroligt viktigt. Det är viktigt med mötesplatser och att få träffa likasinnade, vilket kan göras i form av självhjälpsgrupper eller studiecirklar. Och en del kanske kan få stöd genom att våga vara öppen om sin anhörigroll i allmänna forum i vilka det känns tryggt, bra och rätt att prata om sina erfarenheter.

– Kommunen ska också erbjuda stöd till anhöriga och tipsa om anhörigföreningar. Det finns också organisationer med inriktning på olika former av psykisk ohälsa. Det är viktigt att man som anhörig tar hand om sig själv och försöker hitta ett liv utanför sitt anhörigskap för att må bra.

 Jouanita Törnström Foto: Annika Skoglöw

NKA:s Nyhetsbrev nr 5 ute nu!

Här kan du bl a läsa om Anhörigriksdagen som hölls i Varberg under två dagar, den 9 och 10 maj, om Nationellt kompetenscentrum anhöriga och Svenskt Demenscentrum – Redovisning av 2016 års verksamhet och om Nka:s webbinarier hösten 2017.

Här kan du läsa nyhetsbrevet i sin helhet 

Och här kan du se filmade föreläsningar från Anhörigriksdagen

 

NSPH Konferens Visa Vägar 2017-05-10 Stockholm

En av våra medlemmar deltog i denna intressanta, inspirerande och hoppingivande heldag om psykisk ohälsa.

Just nu är det väldigt tydligt att vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa någon gång under sin livstid.
Jag tänker på vår sjukvårdsminister Gabriel Wickström som för närvarande är sjukskriven för utmattning.
Agneta Karlsson, statssekreterare på Socialdepartementet sade i sitt öppningstal att hon växte upp med en pappa med bipolär sjukdom, något som man inte talade om på den tiden.

Här kan ni läsa mer om konferensen 

 

Anhörigprojektets vårfest

NSPH har under tre år drivit ett anhörigprojekt med medel från Allmänna Arvsfonden. Den 16 maj hyllades anhöriga till personer med psykisk ohälsa med en vårfest på Södra Teatern i Stockholm. Festen arrangerades av Anhörigprojektet tillsammans med Stockholm stad med Sanna Lundell som konferencier.
Anhörigföreningen representerades av Lena Hultén och Elisabet Ljungström. Vi lyssnade på Sanna Lundell som berättade om sin uppväxt med en pappa som var alkoholist och en bipolär mamma. Hon betonade för oss hur viktigt det är att vi utan skam pratar om psykisk ohälsa, inte minst viktigt för barnen.
Efter Sanna kom  psykiater och forskare Simon Kyaga och talade om att det finns ett starkt samband mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Inom projektet hade man haft en anhöriggrupp som uttryckt sig genom konsten. De hade vernissage i lokalen och talade om sin konst. Mycket intressant, en tanke att kanske utveckla!
Staffan Hellstrand avslutade en trevlig och lärorik kväll! Nedan några bilder från kvällen!

 

 

 

 

 

 

 

 

“Myndigheter får aldrig profitera på anhörigas kärlek”

Uppföljande artikel om Rolfs och Kamillas anhörigsituation!

Samhället är helt beroende av anhörigas engagemang för att klara omsorgsbehoven från en åldrande befolkning, enligt Anhörigas riksförbund. Trots det upplever många av anhörigvårdarna i Sverige att de inte får den hjälp de behöver.

– De anhöriga är personer med värdefulla kunskaper som borde tas på allvar, säger Ann-Marie Högberg, förbundsordförande för Anhörigas riksförbund.

News55 har den senaste tiden uppmärksammat de 1,3 miljoner svenskar som ägnar sig åt det som kallas anhörigvård, det vill säga vårdar och stöttar en närstående som av olika anledningar inte klarar av vardagen på egen hand.

Många av anhörigvårdarna upplever att samhällets stöd brister. Detta trots att samhället är beroende av anhörigas engagemang för att klara omsorgsbehoven från en befolkning som lever allt längre.

“Fler ska kunna få rätt hjälp i rätt tid och anhöriga ska kunna vara just anhöriga”

– Anhöriga måste få möjlighet och stöd att göra det som känns bäst för sig själva och för sin närstående. Det är inte bra för någon om anhöriga tvingas ta ett allt för stort ansvar för omvårdnad och vård. Jag som äldreminister tycker att det här är en väldigt viktig fråga och vi gör miljardsatsningar på mer personal i äldreomsorgen, fler äldreboenden och enklare och flexiblare biståndsbedömning, kommenterar Åsa Regnér i ett mail till redaktionen.

– Fler ska kunna få rätt hjälp i rätt tid och anhöriga ska kunna vara just anhöriga, inte känna sig tvingade att agera omvårdnadspersonal. Det är kommunen som har ansvar för att utföra äldreomsorg.

Ann-Marie Högberg är förbundsordförande för Anhörigas riksförbund och engagerad i frågan om anhörigas rättigheter. Enligt henne är Rolfs och Kamillas berättelser tyvärr ingenting unikt.

– Rolf och Kamilla beskriver oändligt många anhörigas situation i dag även om alla inte har det lika tungt som dem. Det är oerhört sorgligt.

“Man kan inte lämna över allt ansvar på kommunerna”

– När jag läser Åsa Regnérs svar är det väldigt rätt på många sätt. Det är bra att man pratar mer om anhöriga men tyvärr blir situationen för anhöriga inte bättre, det blir tvärtom sämre. Man vill ha bilden av att det allmänna sköter det mesta när det kommer till vård och omsorg och att de anhöriga står bredvid och kompletterar lite, men det är tvärtom. Samhället gör alldeles för lite för att se anhörigas insatser och ge dem rimliga villkor för dem att ge stöd åt sina närstående, säger Ann-Marie Högberg.

2009 skedde en lagändring i Socialtjänstlagen vilket innebär att kommunerna är skyldiga att erbjuda stöd till de som ger vård till närstående som är äldre, är långvarigt sjuk eller som har en funktionsvariation. Men eftersom det inte specificeras i vilken grad, eller vilken sorts anhörigstöd kommunerna ska erbjuda, varierar det mellan kommunerna hur lagen tillämpas.

Och detta är ett stort problem, menar Ann-Marie Högberg

– Man kan inte lämna över hela ansvaret på kommunerna, de kan inte klara detta själva. Vi ser att kommunerna har ekonomiska problem och gör neddragningar både i vård och omsorg, vilket naturligtvis får konsekvenser, inte minst när det kommer till anhörigstödet. I vissa kommuner görs oerhört mycket, medan det på andra ställen nästan inte görs någonting alls. Problemet är att det inte står någonstans hur stödet för anhöriga ska utformas, detta måste förtydligas.

Anhörigas riksförbund är en samlingspunkt för anhöriga runt om i Sverige. De uppvaktar myndigheter och politiker, är med och påverkar när utredningar ska göras och lyfter anhörigfrågan medialt. Det är ett påverkansarbete som tar mycket tid och som går långsamt framåt.

Svårt att få politisk genomslagskraft

–  Det går väldigt trögt. Det finns inte tillräcklig beslutsamhet för att förändra situationen, men om man inte gör något nu kommer vi i framtiden inte att klara oss utan anhörigas hjälp, varken ekonomiskt eller personellt. Det kan också vara så att det inte är lika självklart för framtidens anhöriga att bistå på samma sätt som man gör i dag. Föreställningar om att man inte ska ligga samhället till last eller att man uppoffrar sig för den man älskar är tankar som inte är lika självklara hos dagens unga.

Ann-Marie Högberg eftersträvar mer än våra politikers goda föresatser när det kommer till att förändra situationen för de som vårdar sina närstående. Fler bidrag för anhöriga, möjlighet till avgiftsfri avlösning, nationell statistik över hur situationen ser ut i landet, ytterligare åtgärder som underlättar för människor att kombinera yrkesarbete och vård av anhörig, tydligare regler för hur anhörigstödet ska utformas av kommunerna och mer uppföljning är förslag på konkreta lösningar som Anhörigas riksförbund föreslår.

– Man har skjutit till mer pengar, men resurserna ska räcka till mycket och då blir man rädd att prioritera så mycket som skulle behövas på det här området. Det här är ett växande problem som kräver fler åtgärder då det man hittills har gjort inte är tillräckligt. Folk får bo hemma alldeles för länge, vi behöver en mer flexibel biståndsbedömning, mer personal i äldreomsorgen och fler boenden. Man måste ha en plan också för de anhöriga.

Även de anhörigas kunskap och erfarenhet måste lyftas som något betydelsefullt, menar Ann-Marie Högberg.

“Myndigheter får aldrig profitera på anhörigas kärlek”

– En partner i en omvårdnadssituation har värdefull kunskap om och erfarenhet av vad deras anhöriga behöver. I reportaget om Kamilla kunde vi se att man inte tog hänsyn till den värdefulla information som hon hade om sina mamma. Anhöriga är inte en ny vårdgrupp, verkligen inte, utan en värdefull källa till information och det är det man måste se dem som i första hand.

För i slutändan handlar det om kärlek.

–  Man måste göra det möjligt för den som vill och kan att göra rimliga insatser för dem man älskar. Den som vårdar en närstående ser ingen annan utväg än att göra just det och därför känner de flesta inte att de ångrar något. Det handlar i grund och botten om kärlek, och myndigheter får aldrig profitera på anhörigas kärlek till den de vårdar, avslutar Ann-Marie Högberg.

   

Medlemssidor

Nu kan du som är medlem i Anhörigföreningen Göteborg registrera dig på Anhörigas Riksförbunds hemsida och medlemssida. Där kan du komma i kontakt med andra anhöriga som är i liknande situation som du.

Det du behöver är medlemsnumret som finns på baksidan av din medlemstidning Vi Anhöriga. Kontakta Anhörigföreningen om du behöver hjälp!