Om att vara anhörig till någon med funktionsnedsättning – rapport från en mötesdag

En av våra medlemmar, Jaana, deltog den 15 april i en mötesdag som bl a NKA och Studieförbundet Vuxenskolan anordnade. Här kommer hennes referat från dagen:

Den 15/4 deltog jag i Mötesdag – Om att vara anhörig till någon med funktionsnedsättning på Hotell Kusten i Göteborg.Det var en intressant och givande dag med flera personliga berättelser om hur det är att vara anhörig. Det var ca 120 deltagare, det verkade som de flesta var professionella.

Den första berättelsen var om hur det är att vara barn när ens pappa får Alzheimers sjukdom och förändras på ett sätt som man inte som barn förstår. Man får heller ingen förklaring på vad det är som händer. Det var en berättelse som berörde och väckte många tankar.

Det är viktigt att de professionella ser barnen som är anhöriga och ger dem adekvat stöd och jag vet att barnperspektivet finns med i de nya riktlinjerna för anhörigstöd i Göteborg.

Den andra berättelsen var om hur det är att vara förälder när ens barn får en psykisk sjukdomsdiagnos i tonåren. Det var en personlig och berörande berättelse av en pappa.Det verkade som familjen fick bra stöd och hjälp när deras son blev sjuk, vårdpersonal kom hem och pratade med dem. Rubriken var ”Kan man leva med schizofreni?”. Jag tycker personligen att det var en märklig rubrik då jag jag anser att det är självklart att man kan leva med schizofreni. Jag tror inte man skulle sätta rubriken ”Kan man leva med diabetes?” på samma sätt. Men jag vet inte om det var föreläsaren själv som medvetet valt rubriken för att provocera.

Efter välbehövlig lunch var det dags för Bräcke diakoni att berätta om sitt studiecirkelmaterial som de arbetat fram, ”När jag inte längre är med – förberedelser och funderingar inför framtiden. Hur ska de gå för min närstående när jag som anhörig avlider”.

En svår tanke för många men livsviktig att våga ta upp och diskutera. Det är viktigt att förbereda så mycket som möjligt för att ens närstående ska kunna få ett fortsatt bra liv när man själv är borta.Studiematerial kan fås från Bräcke diakoni, de hade med sig några pärmar som tog slut snabbt. Kanske kan Anhörigföreningen hålla en sådan här studiecirkel om det finns intresse bland medlemmarna. Vi kanske kan ta upp frågan på medlemsmötet så kan man fundera på det.

Sedan var det dags för en mammas berättelse om hur det är att ha en son med flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Som förälder så måste man vara spindeln i nätet, det är ett heltidsjobb många gånger med alla kontakter som man har kring sitt barn.Hon var väldigt klok och insiktsfull och hade hittat bra strategier för att få livet att fungera.

Slutligen några fler egna reflektioner:

Jag kan inte förändra min närstående. Det jag kan förändra är mitt sätt att förhålla mig till min närstående och dennes svårigheter.

Detta citat tycker jag säger mycket, texten är lånad från NPF bloggen på Facebook.

”En människa med funktionsnedsättning är inte en person med särskilda behov. Utan en människa med alldeles vanliga behov som måste tillgodoses med särskilda insatser”.

Vi fick fylla i en utvärdering, jag kom på några tankar i efterhand. En tanke som slog mig var att man borde anordna en dagskurs för personer som själv har fysisk/psykisk sjukdom/funktionsnedsättning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, beroende/missbruk eller annan problematik och är anhöriga om vilken form av stöd och hjälp kan de få och vad vill de ha och vad behöver dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar