Möte med Vänsterpartiet

Måndag 11 januari mötte styrelsen för NSPHiG, där Anhörigföreningen har en ledamot, inbjudna landstingspolitiker från  Vänsterpartiet. Tanken är att samtliga partier under våren 2016 ska presentera sina ståndpunkter när det gäller psykisk hälsa och delta i diskussion.

Eva Olofsson och Carina Örgård deltog från Vänsterpatiet denna gång och båda har erfarenheter av psykisk ohälsa i sin närmiljö.

Eva har lång erfarenhet av politiskt arbete medan Carina är fritidspolitiker och arbetar som psykoterapeut inom BUP på deltid.

Vänsterpartiet är under denna mandatperiod i opposition tillsammans med S och SD, vilket naturligtvis medför att de inte kan fatta beslut men bevaka och driva olika frågor. De sitter med i kommittéer och styrelser, bl SU:s styrelse.

Våra frågor höll sig på den nivå som är möjlig för politiker att svara på men man förstod att de även har kunskaper om hur verksamheter fungerar på brukarnivå. Flera av våra frågor berörde anhörigperspektivet, både direkt och indirekt.

Tillgänglighet till den vård man upplever att man behöver.

För närvarande finns inga tillförlitliga mätningar avseende hur många som blir nekade vård trots att de upplever att de har behov av det. Man utgår från statistiska underlag, på riks- eller regionnivå, och jämför med antal inläggningar och får på så sätt en uppfattning om den gråzon som uppstår mellan tillgång och behov.

I regionen har man gjort beräkningar på hur mycket pengar som beräknas för varje medborgare och då man jämför regionen med Göteborg ser man att göteborgare får mindre per medborgare.

Det står helt klart att samarbetet mellan sjukvård och primärvård behöver utvecklas, vårdkedjan fungerar inte särskilt bra idag. Man missar att överlämna information, SIP  har inte slagit igenom som arbetsverktyg och modellen med fritt vårdval komplicerar organisationen och dess styrning. Det blir en mängd regler för att styra så olika verksamheter.

Många är oroade av att flyktingströmmen ska påverka möjligheten at få vård. Regionen har mottagit 230 miljoner särskilt avsedda för att ge flyktingar den vård de behöver och en stor del av detta går till psykiatrin eftersom många är märkta av de trauma de genomgått före och under sin flykt. Man tror t o m att det kan gagna psykiatrin att få en ny grupp patienter med behov av krisbearbetning och traumaspecialister. Det kan locka nya personalgrupper och höja psykiatrins status på sikt.

Respektfullt och tvångsreducerande bemötande 

Vänsterpartiet ställer sig positiva till att samtlig personal får utbildning i ett bemötande som minskar tvång. Tyvärr kan man i nuläget inte fatta beslut, men man påverkar i diskussioner mm.

Kan Vänsterpartiet förhindra att statliga medel avsedda för psykiatrin inte omfördelas till annan verksamhet?

Genom att bevaka fördelningsmodellen och detaljstyra om det inte räcker. Agera som blåslampa.

Sammanfattningsvis beskrev Eva och Carina de områden som vi diskuterat:

Bemötandefrågan

Oron för sparbeting

Vikten av samarbete med brukarorganisationer – brukarrevisioner

Anhörigperspektivet som ingår i de flesta frågorna

Flyktingmottagandet