Sommarresa den 8 juni

Tre medlemmar i Anhörigföreningen blev de lyckliga vinnarna av årets sommarresa som arrangerades av Mötesplatsen-Kulturhus i Centrum.

Agnes skrev och Madeleine fotograferade.

 

Årets bussresa från Mötesplatsen-Kulturhus i Centrum gick denna gång söderut genom Halland. Afrikahuset och Birgit Nilsson-muséet på Bjärehalvön stod på programmet.

Vi startade från ett regnigt och disigt Göteborg och första stoppet var Kvibille Gästgivargård, ett sedan länge välkänt rastställe och sedan ännu längre ett rikskänt Kvibilleost (främst cheddarosten). Värdparet stod för historik från begynnelsen och dessutom kunde vi handla i butiken, den senaste skapelseosten, och få avsmaka ett flertal av dem, och därtill den exotiska marmeladen.

Sedan fortsatte färden till Afrikahuset genom tät lövskog på slingrande vägar. Och så – i en glänta i skogen – uppenbarade sig en 3-längad gård i mörkt enhetligt grått, sedan desto färggladare innemiljö. Det är värdparet Linda och Sven som fotar, filmar och även guidar grupper i Östafrika. Vi fick se deras filmer, exotiska, från ett tiotal afrikanska länder, med otaliga vilda djur. Huset var fullt av möbler och hantverk, färgstarkt och annorlunda, mörka träslag och så långt man kan komma från Swedish blond! Bara den textila rikedomen kan verkligen inspirera blivande textildesigners! I ena ändan av gården fanns också deras afrikanska shop.

Lunchuppehållet – och nu hade solen gjort entré – var på Margretetorps välkända krog, där vi fick välja fisk-eller kötträtt (gissa om vi mådde bra!).

 

 

 

 

 

Färden till Birgit Nilsson-muséet gick fortfarande genom tät lövskog, bussen fick nästan skära sig fram! Och väldigt nära havet ändå!

Birgit Nilssons hem ligger vackert och idylliskt och muséet är överväldigande, bl a kan man lyssna till hennes röst och se glimtar från hennes fantastiska karriär! Utställningen  (årets) “Ögonblick och toner”med italiensk opera.

 

 

Efter att ha lyssnat på Birgit Nilsson i filmsalen – hon sjunger utan noter, utan manus och tillsammans med stråkorkester, kristallklart, det finns inte ord – är man såld! Svårt att lämna och gå ut – men det är ju en tröst – i den blommande försommaren!

Tiden räckte inte till att se barndomshemmet invändigt. Därför måste det bli ett besök till, tack!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semestertider skapar oro hos Sveriges anhöriga

Pressmeddelande  •  Jul 12, 2017 08:13 CEST

Foto: Niklas Ehlén

Semester och ledighet för tankarna till avkoppling. Men för många svenskar innebär det även svåra val mellan att åka iväg på semester och att ta hand om nära och kära i behov av vård. Det finns i dag ungefär 1,3 miljoner anhöriga i Sverige som regelbundet ger omsorg till någon som står dem nära.

– Många av Sveriges anhöriga har ett enormt behov av att få koppla av under sommaren, både från ett eventuellt jobb och från det ansvar som det innebär att till exempel sköta kontakter med myndigheter eller att sitta i telefonkö i sin roll som anhörig. Tyvärr kan faktorer som att den ordinarie personalen på ett äldreboende byts ut mot sommarvikarier bidra till ökad stress när man som mest behöver vara ledig,säger Ann-Marie Högberg, ordförande i Anhörigas Riksförbund.

Under 2016 tog 391 870 svenskar emot hälso- och sjukvårdsinsatser av kommunen, av dem bodde drygt 129 000 på särskilt boende. 83 procent var äldre än 65 år. Enligt en rapport från Riksrevisionen är det vanligast att vuxna barn ger omsorg till sina föräldrar.

– Det är många gånger svårt att stå bredvid och se exempelvis sin mamma bli äldre och inte längre klara vardagen själv. Under semestertider är det många som känner att man inte räcker till och inte heller hinner med sin egen återhämtning. Vi, inom omsorgen, arbetar för att de anhöriga ska kunna känna sig trygga även när de är på semester, säger Susanna Sidén, vd för Frösunda Omsorg.

Beräkningar från Riksrevisionen visar att det svenska samhället sparar 177 miljarder kronor varje år tack vare anhörigas insatser. Vid vård i livets slutskede kan man som anhörig ansöka om närståendepenning. Under 2016 var det dock endast 15 429 svenskar som fick denna ersättning. Anhörigas Riksförbund arbetar aktivt för att man som anhörig även ska kunna få ersättning när man måste avstå från arbete för vård av närstående (VAN).

Beräkningarna bygger på statistik från Socialstyrelsen samt Försäkringskassan och Riksrevisionens rapport: ”Stöd till anhöriga omsorgsgivare”.

Fem tips till anhöriga under semestern:

  • 1.Var omtänksam mot dig själv.
  • 2.Dela dina känslor med andra
  • 3.Se till att få tillräckligt med vila och ät ordentligt
  • 4.Se till att få egen fritid
  • 5.Acceptera hjälp

För mer information kontakta:

Ann-Marie Högberg, förbundsordförande
Anhörigas Riksförbund
Telefon: 070-879 00 93, e-post: ann-marie.hogberg@anhorigasriksforbund.se

Jenny Kölfors, Kommunikationschef
Frösunda Omsorg
Telefon: 010-130 37 72, e-post: jenny.kolfors@frosunda.se

En artikel om depression

Den här artikeln i brittiska “The Guardian”  beskriver erfarenheten av att stödja en deprimerad partner och samtidigt behåller sin egen mentala hälsa.

Först en sammanfattning på svenska:

  • Att känna att man måste hantera allting är naturligt men du måste också se till dig själv annars är du inte till någon nytta för din partner.
  • En depression är inte enbart en psykisk sjukdom. Den påverkar också det fysiska välbefinnandet, energinivån. En deprimerad person känner sig ofta väldigt trött och kan bli kvar i sängen hela dagen.
  • När din partner inte vill gå upp eller träffa andra blir du kanske arg. Det är naturligt. Den deprimerade känner sig hjälplös, utan hopp och upplever att han/hon inte förtjänar att bli hjälpt.  Han/hon kan inte se vad han/hon kan erbjuda. “Jag känner mig som jag förstör ditt liv” kan det låta.
  • Du slutar göra de saker som du tycker om att göra. Detta skapar skuldkänslor hos den deprimerade.
  • Deprimerade personer upplever ofta vardagliga saker som att öppna posten eller gå och handla omöjliga att göra.
  • Detta stressar den anhörige. Men ännu värre kan det vara att inte veta hur det står till med den deprimerades ekonomi. Det kan vara bra att komma överens om att du sköter det hela när partnern är dålig.
  • Berätta för familj och vänner. Att försöka upprätthålla fasaden tröttar och ökar din stress.
  • Ta inte sjukdomen personligt. Sänk dina förväntningar när den andre inte mår bra.
  • Du kommer ofta att känna som att det inte blir bättre. Du känner dig hjälplös. Men ditt tålamod, din omsorg och förståelse betyder så mycket för den deprimerade.

Här kan du läsa hela artikeln i “The Guardian”

Sammanfaller så väl med det vi tog fram i vår workshop en gång

 

Gode män får kliva åt sidan – nu kommer framtidsfullmakt

Nu blir det enklare att undvika en god man vid långvarig sjukdom.
Med en framtidsfullmakt kan anhöriga eller vänner ta över skötsel av ekonomin när någon tappar beslutsförmågan.

Den nya lagen om framtidsfullmakt gäller från och med i 1 juli. Det har fram till nu inte varit möjligt att själv bestämma vem som i framtiden ska sköta ekonomiska, juridiska och personliga angelägenheter när någon tappar sin beslutsförmåga genom till exempel sjukdom eller skada.

Nu kan en framtidsfullmakt vara ett bra alternativ till att förordna en god man eller förvaltare. En framtidsfullmakt kan ges till en eller flera personer.

Den som har fått fullmakten, fullmaktshavaren, ska avgöra när huvudmannen på grund av sjukdom, psykisk störning eller försvagat hälsotillstånd inte längre kan sköta sina ekonomiska och personliga angelägenheter. Något läkarutlåtande krävs inte. Huvudmannen kan utse en person som ska vara granskare av framtidsfullmakten och hur den sköts, samt kräva in en årlig redovisning.

”Jag tror att framtidsfullmakter kommer att bli populära. Vi har redan skrivit ett antal fullmakter för kunder, som börjar gälla den 1 juli”, säger Susanne Forsman, familjerättsjurist på Carnegie Private Banking.

”Det kommer också sannolikt att avlasta systemet med god man.”

Kan man själv skriva en fullmakt?
”Det är en ganska enkel fullmakt, men det finns juridiska formkrav. Bland annat ska den bevittnas på ett särskilt sätt. Jag rekommenderar att en jurist anlitas.”

En framtidsfullmakt ökar möjligheterna att planera för framtiden och behålla kontrollen inom familjen. Äkta makar kan exempelvis skriva fullmakt åt varandra.

Vad händer om tvister i hur fullmakten används uppstår?
”Det finns bland annat möjligheter att få saken prövad i domstol”, säger Susanne Forsman.

  ”Tumören tog honom ifrån mig”

När Lina Brustad var 25 år fick hennes man en hjärntumör. Hon har bearbetat sjukdomsförlopp, sin förlust och sorg, genom att skriva. Foto: Rickard Karlberg

Jag hade just fyllt 25 år när min man och jag fick veta att han hade en hjärntumör. Ett epilepsianfall blev starten på en resa – eller snarare startskottet på ett maraton – som varade i sju år. Under de åren levde vi tidvis som ett helt vanligt par som utbildade oss, gifte oss, köpte hus och fick ett barn. Men samtidigt pågick också ett liv fyllt av operationer, strålning, cellgifter, oro och skuld. Allt eftersom åren gick blev det klart för oss att vi i ökande takt närmade oss den dag då vårt gemensamma liv skulle ta slut.

Att varje dag leva med insikten att alltihop när som helst är över, när man just tagit klivet in i vuxenlivet och har ett litet barn, gav mig ständig ångest. Ingenting var säkert. Vi levde i ett känslomässigt kaos då det gick upp för oss att det var tumören och inte vi som skulle vinna det lopp som vi ofrivilligt deltog i.

När min man hade förlorat både sjukdomsinsikt och talförmåga började jag skriva brev till honom. Han hade varit sjuk i sju år då och jag förstod att vi befann oss på upploppet. Jag hade i min enfald trott att vi skulle vara tillsammans ända till slutet och ta den sista sträckan hand i hand. Men så blev det inte. Jag fick genomlida den sista tiden helt ensam. Tumören tog honom ifrån mig redan innan han dog. De sista veckorna var det bara ett skal kvar. En kropp som fortsatte att leva även om den man som jag älskade och ville dela mitt liv med var försvunnen. Det var outhärdligt.

Jag skrev breven därför att jag fortfarande älskade honom och därför att jag saknade att prata med honom. Han hörde fortfarande vad jag sa, men han gav mig inte längre några svar. Varje dag skrev jag och berättade vad som hände med honom och med mig. Oftast satt jag intill honom. Först hemma i soffan, senare i en fåtölj vid hans säng på en palliativ avdelning i Falkenberg. När han hade dött fortsatte jag att skriva. Det blev ett sätt för mig att försöka förstå och förklara. Och kanske att känna mig mindre ensam.

LINA BRUSTAD

Lina Brustad är författaren bakom nysläppta boken Humlesäcken, Idus förlag.