Vi måste hjälpa eleverna till ökad närvaro i skolan!

Shadiye Heydari: Cirka 20 000 elever stannar i dagsläget hemma ofrivilligt och går inte till skolan. Eleven känner sig ensam, saknar motivation och drar sig undan. Så börjar utfrysningen som ett tyst och långsamt lidande som ofta varken syns eller hörs. Så får det inte vara. 

_dsc1604_sgoteborg_lf

Shadiye Heydari

Det här är en utav mina hjärtefrågor. Jag har under flera års tid kommit i kontakt med oroliga föräldrar vars barn inte vill gå till skolan på grund av psykisk ohälsa, mobbning och ångest. Jag har haft kontakt med föräldrar som känt sig maktlösa, som känt att deras barn lider men inte vet vad de ska ta sig till. Dessa föräldrar känner sig ofta maktlösa inför myndigheter.

För att uppmärksamma problematiken kring ofrivillig skolfrånvaro, sprida kunskap kring ämnet och för att ge föräldrar och andra berörda parter möjlighet att utbyta erfarenheter, har jag tillsammans med den ideella föräldragruppen ”Hemmasittare Gbg” varit initiativtagare till ett seminarium om ofrivillig skolfrånvaro, som idag hölls på Blå Stället i Angered.

Intresset kring dagens seminarium har varit stort. Detta är oerhört glädjande, eftersom att syftet är just att sprida kunskap till olika samverkansaktörer så som skola, sjukvård och socialtjänst. Samverkan mellan olika aktörer är viktig att stödja i syfte att bemöta problematiken kring ofrivillig skolfrånvaro på ett effektivt sätt. Elever med problematisk skolfrånvaro har ofta sammansatta behov som behöver mötas av just flera aktörer. Dessvärre är bristen på samverkan vanligt förekommande, vilket komplicerar möjligheterna till att göra skolan mer öppen och tillgänglig för elever med särskilda behov.

Ett seminarium som lyfter problematiken och öppnar upp för diskussion är ett stort steg på rätt väg mot en skola med ökad närvaro. Desto mer kunskap vi sprider och ju fler aktörer vi når ut till, desto bättre förutsättningar har vi att göra skolan till en trygg och trivsam plats som eleverna känner glädje inför och vill gå till varje morgon!

För att det ska bli möjligt måste det finnas struktur och tydliga riktlinjer för hur man tidigt upptäcker och kommer åt problematiken. Förutom bättre samverkan mellan olika aktörer krävs också ett systematiskt arbetssätt för att tidigt upptäcka problematiken och följa upp frånvaron, till exempel genom regelbundna möten mellan kurator, sjuksköterska och elev, vilket också är av största betydelse.

Det kändes fantastiskt att idag få tala om detta viktiga ämne och det kändes otroligt roligt att det var så många som samlades i Blå Ställets lokal för att ta del av den verklighet som många elever i dagens samhälle just nu upplever. Det är bara genom kunskapsspridning och ökad samverkan som vi kan hjälpa eleverna till ökad närvaro i skolan. Jag vill skapa framtidstro och ett jämlikt Göteborg. För alla.

Jag hoppas att dagens seminarium har varit ett första steg på vägen till en tryggare skolmiljö som ger fler möjlighet till kunskap! Det är att utveckla den svenska modellen.

 

Nka:s nyhetsbrev nr 2 2017

I detta nummer kan du bland annat läsa om konferensprogrammet till 2nd International Young Carers Conference, ny webbutbildning: Anhöriga i fokus, reportage om assistansersättning och LSS, ny rapport och ny kunskapsöversikt inom området Barn som anhöriga och artikeln Release av handbok för anhörigkonsulenter.

Läs nyhetsbrevet på Nka:s webbplats

Ekvationen pengar, politik och vård

“Vi kostar pengar, vi som är anhöriga och de som är sjuka. Det går inte att komma ifrån att det kostar. Men ändå ska det alltid sparas och dras in.” ¨
Carolina Mattsén blev änka vid ung ålder och delar här med sig av sina tankar kring vård och anhörigstöd.

Jag har varit i kontakt med både politiker och beslutsfattare inom kommunen när jag försökt driva frågan om att utveckla anhörigstödet.

– Vilka bra tankar du kommer med. Ja du vet verkligen vad du talar om och det är en viktig fråga.

– MEN… det finns inga pengar.

Känner ni igen det?! Visst är det frustrerande att alltid få höra att det handlar om pengar. För när man får höra att det handlar om pengabrist och att de måste skära ned så känner man sig liten och obetydlig. För man blir påmind om att det inte handlar om människan utan om ekonomi.

Det kan vara svårt att förstå hur arbetet som politiker eller beslutsfattare är. Hur det är att jobba efter en budget, hur man ska trolla med knäna för att alla ska få sin bit av kakan. Det kan inte vara enkelt att göra alla nöjda och behöva ta beslut som man vet påverkar vardagen och måendet för så många människor. Jag förstår det.

Men… det är människor som blir påverkade av dessa beslut och alla indragningar. Vi får inte glömma bort alla människor som jobbar inom vården, de som är sjuka och alla anhöriga som sliter för att göra vad de kan för dem de älskar.

Som så många andra anhöriga jobbade jag dubbelt. Jag gick till mitt vanliga arbete och sedan till ”arbetet” med min man och allt runt omkring honom. Att vara anhörig till någon som är svårt sjuk är mer än en heltid. Du jobbar dygnets alla timmar. Även när du sover jobbar du. Man funderar på allt som ska fixas och lösas, blanketter, behandling och mediciner, assistenter, scheman och vårdpersonal. Det tar aldrig slut.

Man pressar sig att orka dag ut och dag in. Lite mer och lite mer. Tills det tar stopp. För det tar stopp en dag. Vi kan inte lura kroppen hur länge som helst.

Jag pressade mig själv att orka tills den dag jag gick in i väggen. Det var ingen liten vägg jag kraschade in i. Nej det här var en stor, tung betongvägg. Som så många andra hade jag inte lyssnat på de signaler kroppen sänt ut.

Jag slog i så hårt att jag vissa stunder och perioder blev förlamad i kroppen. Det gick över efter några timmar, men de timmarna är långa när man är ensam med två barn på fem och tre år. Jag blev socialt handikappad då jag inte ens klarade av att åka in till närmsta stad där jag jobbade och min man legat på sjukhus. För jag hade så många jobbiga minnen därifrån. Bara tanken på att sätta sig i bilen och styra mot sjukhuset gjorde att jag blev lam och fick panikångest.

Det tog mig både terapi, ångestdämpande och en lång sjukskrivning innan jag klarade av att åka in till min arbetsplats som låg i staden. Hur mycket kostade inte min sjukskrivning och rehabilitering samhället och kommunen?! Jo mycket mer pengar än den där hjälpen min man hade behövt men blev nekad.

Vi måste få politiker och beslutsfattare att förstå att om vi anhöriga och sjuka får den hjälp vi behöver, en förståelse och rätt avlastning så bidrar det till att vi håller oss friskare och slipper sjukskrivningar.

Jag tjatar återigen om detta med att se helheten. Vi och de som bestämmer måste förstå att allt hänger samman. Pengar får inte styra vård och beslut. Pengar som ska sparas på hjälp, avlastning och anpassning i hemmet gör att arbetet och bördan åter läggs i knät på de som är anhöriga. Och som människa orkar man inte hur mycket som helst, även om man vill. Som vi sett senaste tiden så går till och med politiker in i väggen.

CAROLINA MATTSÉN
Föreläsare, skribent och inspiratör

Fullproppat på Anhörigprojektets bokrelease

Det var stor uppslutning när Anhörigprojektet hade releasemingel på SKL för den nya Metodhandboken, som riktas till kommunens anhörigkonsulenter. I handboken ges tips på hur man inom kommunen kan stötta anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Den bygger på anhörigas egna erfarenheter och exempel på hur man hjälper den som hjälper.

Läs mera >>

Erik Ståhl – en obotlig optimist trots sin svåra sjukdom

Foto: Privat

Erik Ståhl föddes med den ovanliga blod- och immunbristsjukdomen Wiskott-Aldrichs syndrom. Trots de dagliga utmaningar sjukdomen innebär väljer han att leva med en positiv inställning till livet och åker landet runt med föreläsningen Jag njuter så länge jag varar.

Wiskott-Aldrichs syndrom är en ärftlig blod- och immunbristsjukdom som innebär att den drabbade har ständiga blödningar och infektioner. Eller som Erik Ståhl själv uttrycker det – det är som ett blåmärke fast på insidan.

Den beräknade livslängden för drabbade av denna sjukdom är mellan 30 och 35 år. Men trots den dystra prognosen, och risken för infektioner och blödningar, så lever Erik Ståhl livet fullt ut. Han reser, träffar vänner, föreläser och tar sig an nya utmaningar.

– Det verkar som att den generella inställningen till att vara sjuk är att livet är tråkigt. Man förväntas vara bitter, ledsen och nere. Min sanning är att livet är fantastiskt, för att jag får leva det med allt vad det innebär, säger Erik Ståhl.

Man väljer att vara positiv

Många av oss kan nog skriva under på att det är lätt att falla ner i negativa tankemönster när motgångarna blir för många. Det kan vara svårt att hålla gnistan uppe när man drabbas av elände, eller som Erik Ståhl, fortsätta tänka positivt trots att man lever med en obotlig sjukdom. Men Erik menar att en positiv inställning faktiskt är ett val, i alla lägen. Och han väljer att vara lycklig.

Och i det omfamnar han framgångar som motgångar, bra som dåliga dagar, livet som det är helt enkelt. Han har inte lagt sig platt och sett sin sjukdom som en ursäkt för att inte leva. Tvärtom har den blivit en drivkraft, kanske just för att den är en påminnelse om att livet är skört och inte något man kan ta för givet.

– Min sjukdom är vansinnigt ovanlig (tre på miljonen) och det gjorde att jag vårdades på en barncanceravdelning, eftersom det var där man kunde en del om blodet och immunförsvaret. Där mötte jag massor av barn och ungdomar som alla bara ville en sak och det var att få en dag till. Många av de barnen fick aldrig det, men det fick jag och jag har alltid sett det som ett ansvar, något jag måste ta tillvara på, säger Erik Ståhl.

– Det vore oförskämt av mig att ta mitt liv för givet. Jag har förärats en framtid, något som bara förblev önskningar hos någon annan, då måste jag njuta så länge jag varar.

“Man har ett ansvar att ta vara på det man har”

Erik inledde sin karriär som föreläsare för sex år sedan då en lärare frågade om han ville komma och hålla ett föredrag i hennes klass. Det var en oväntad fråga, men Erik antog utmaningen, skrev ner det han ville säga, övade tills det satt och föreläste sedan för en klass i årskurs sju. Sedan dess har han utvecklat sin föreläsning och fått möta människor i många olika forum.

– Det är härligt att kunna nå ut, konstaterar han.

Vad vill du förmedla med din föreläsning?

– Att man har ett ansvar mot sig själv och andra att ta vara på det man har. Att förändring och utveckling är skitsvåra saker och inget vi vanligtvis tänker på i vårt liv som oftast ”bara händer”. Att vi inte bara är åskådare av en tidslinje utan att vi kan vara med i utvecklingen och förändringen i våra liv. Det är inte enkelt, men att något är svårt får aldrig vara en ursäkt att låta bli att ge det ett försök.

Erik Ståhl medverkar på Anhörigriksdagen i Varberg den 9-10 maj.

Aktivitet för äldre kan tolkas på olika sätt

Beata Terzis, psykolog med specialinriktning demens och kognition. Arbetar på Frösunda omsorg.

Vad har ni för aktiviteter på äldreboendet? Det är en vanlig fråga som anhöriga och beställare av vård och omsorg ofta ställer. Ordet aktivitet för gemene man, är starkt kopplat till verksamheter och handlingar som förknippas med fysisk eller kognitiv ansträngning, till exempel promenader, dans, läsning, korsord med mera.

Söker man synonymer till ordet aktiviteter så får man upp ”hålligång” och ”rörelser” som förslag. Om man istället ersätter aktivitet med ordet sinnesstimulering får man genast en bredare repertoar av verksamheter eftersom sinnesstimulering även innefattar ostrukturerade spontana handlingar i personens egen takt utan krav på kognitiv eller fysisk prestation.

Vad detta kan vara är självfallet individuellt. För mig är det att sitta i solen och blunda eller att sitta med fötterna i ett hett fotbad. Men det kan också vara en spontan dansminut till introt på fredagsfilmen.

Vår hjärna bearbetar information hela tiden, till och med när vi sover är den aktiv och bearbetar mycket av det som vi på något sätt har exponerats för tidigare under dagen. Så att bara sitta i solen och blunda och få olika sinnen stimulerade kräver faktiskt också att hjärnan jobbar.

Ofta vill vi i vår välvilja höra att äldreboendet har en lång och varierande lista på aktiviteter som de äldre kan ägna sig åt. Men vi glömmer lätt att en person med kognitiv svikt eller demenssjukdom, per definition har en nedsatt informationsbearbetning och kan i många fall inte filtrera bort de olika syn-, lukt-, hörsel- och känselintryck som ständigt finns i den omgivande miljön.

Att äta sin frukost kan då vara ett riktigt workout-pass för hjärnan och efter en sådan ansträngning behöver hjärnan vila och återhämtning.

Efter hjärnvilan kan det sedan vara dags för en annan spontan eller planerad sinnesstimulering. Att varva sinnesstimulering med hjärnvila är viktigt och det måste både personal och anhöriga förstå och ta hänsyn till. Om man inte gör det kan resultatet bli en stressad hjärna istället för ett välbefinnande.

BEATA TERZIS
Psykolog med specialinriktning demens och kognition
Arbetar på Frösunda omsorg

Hasse Brontén vill bryta tabut kring psykisk ohälsa

Hasse Brontén. Foto: Robert Eldrim

Att få folk att våga prata om psykisk ohälsa. Det är Hasse Bronténs målsättning med föreläsningen Bipopulär, som han medverkar med på Anhörigriksdagen i Varberg den 9-10 maj.

Hasse Brontén växte upp med en pappa som var bipolär, manodepressiv kallades det på den tiden. Han beskriver sin far som en varm, humoristisk person med ett stort engagemang för familjen. Pappan, som arbetade som polis, var också aktiv inom många olika områden.

Humorn som livlina

Men Hasse förstod i tidig ålder att hans pappa inte var som alla andra. De pratade inte öppet om det i familjen, men sjukdomen yttrade sig på olika sätt.

– Pappa blev “konstig”, väldigt överaktiv och började säga saker som han inte sagt innan, säger Hasse Brontén.

Locket lades på och Hasse hanterade istället pappans sjukdom genom att spexa.

– Jag skämtade med alla runt omkring. För mig har humorn varit en livlina och det har fungerat väldigt bra för mig. En flykt som jag kanske behöll även en bit in i vuxenlivet, säger han.

– Men det hade underlättat om någon hade informerat lite lätt om sjukdomen och om att det finns andra som har den. Lite information inför besök på sjukhuset hade också varit bra. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var lite otäckt.

Vad vill du förmedla med din föreläsning Bipopulär?

– Jag vill bara berätta min lilla historia. Med den vill jag visa att det är okej att prata om det.
Vad tycker du är viktigt att lyfta fram kring psykisk ohälsa?

– Det viktigaste är att bryta det tabu som tyvärr fortfarande finns. Ingen ska stigmatiseras på grund av en sjukdom.

Anhörigcenters vårprogram!

Våren kommer med stormsteg!

Här hittar du Anhörigcenters vårprogram – de olika programpunkterna finns även under Aktiviteter här på föreningens hemsida. Men det kan ju tänkas att du vill dra ut programmet för just ditt Anhörigcenter och sätta på kylskåpet?

Då hittar du det här:

Centrum-Majorna-Linné

Hisingen

Väster

Örgryte-Härlanda

Öster

Vårens föreläsningar anordnade av Göteborgs kommuns Anhörigstöd

Kommunens Anhörigcenter har mycket att erbjuda sina anhöriga – här nedan finner du vårens program för föreläsningar i samtliga stadsdelar! I regel är föreläsningarna gratis, ibland ska man anmäla i förväg att man vill komma – det finns så mycket att välja på!

Föreläsningar våren 2017 sammanställning